Jobba, jobba, dö.
Jag skulle egentligen få tummen ur och blogga om löpsedlar, men kreativiteten har fullkomligt runnit av mig. Allt jag gör är att hålla mig vaken (jobba) och försöka sova (för att kunna jobba). Detta lämnar, som ni förstår, inte så mycket tid över till bloggen.
Istället är en officiell ursäkt till Johannes på sin plats. Eftersom jag och denna underbara man inte setts sen i början på juni bestämde vi att han skulle komma hit kl 14 i måndags. Detta skulle ge mig fyra timmars sömn vilket verkade vara helt i sin ordning. Jag vaknar med Ernsts klor i ryggen, flyger upp ur sängen och tittar på klockan. Resultat: Klockan är inte 13.00 utan 15.42, jag har två missade samtal plus ett par sms. Ringer upp Johannes, ber om ursäkt tusen gånger och hade turen att han var kvar i Herrljunga. Jag skämdes en liiiten smula. Anyhoo; återigen - FÖRLÅT!
Inatt jobbar jag igen, och imorgon natt, så eventuellt kommer mitt inlägg om löpsedlar till helgen, om jag fortfarande tycker att det är relevant då.
Peace out.
Istället är en officiell ursäkt till Johannes på sin plats. Eftersom jag och denna underbara man inte setts sen i början på juni bestämde vi att han skulle komma hit kl 14 i måndags. Detta skulle ge mig fyra timmars sömn vilket verkade vara helt i sin ordning. Jag vaknar med Ernsts klor i ryggen, flyger upp ur sängen och tittar på klockan. Resultat: Klockan är inte 13.00 utan 15.42, jag har två missade samtal plus ett par sms. Ringer upp Johannes, ber om ursäkt tusen gånger och hade turen att han var kvar i Herrljunga. Jag skämdes en liiiten smula. Anyhoo; återigen - FÖRLÅT!
Inatt jobbar jag igen, och imorgon natt, så eventuellt kommer mitt inlägg om löpsedlar till helgen, om jag fortfarande tycker att det är relevant då.
Peace out.
Give it all
Fick precis ett samtal från vår oerhört trevliga handläggare på SK eftersom jag mailat henne angående kontraktet. Tydligen hade hon skickat det 14 juni. 14 JUNI! Mer än en månad sen alltså. Det känns tryggt att man kan förlita sig på Posten.
Well, nu när jag fått det ur systemet kan jag skriva om det jag egentligen tänkte skriva om. Igår morse satt jag och pusslade och lade patiens under arbetspassets sista två timmar då jag slängde en blick på tv:n och fullkomligt fastnade. På SVT1 gick ett program vid namn Situation Senior. Har ni möjlighet att se detta så gör det, oerhört tänkvärt.
Programmet var inspelat i Finland men jag tror inte att det är så stor skillnad på pensionärer på andra sidan havet och pensionärer i Sverige. En kvinna fick prova på drömmen hon gett upp för att bli bondhustru och mor - hon var utbildad kock och hade velat jobba på en speciell restaurang. Även om hon inte gjort detta på evigheter och det "tog lite längre tid eftersom hon var så gammal" skötte hon matlagningen med bravur och lyckades svänga ihop en fin tryffelmarinerad mozzarella med soltorkade tomater och ruccolasallad. Visst låter det gott? Hon ångrade inte att hon bytt ut livet mot att bli hustru och mor, allt handlade om att gilla sin livssituation. Kloka ord från en erfaren människa.
En annan kvinna tv-teamet följde talade om självmord. Tydligen är självmord bland äldre ganska vanligt och denna kvinna hade till och med sparat tabletter till den stora dagen. Hon ville inte bli ett vårdpaket, oförmögen att ta hand om sig själv utan valde istället att kunna sluta sitt liv på sina egna villkor. Fin tanke, visst, men samtidigt ganska skrämmande. Hon talade om media och hur det skrivits så mycket om att det inte kommer finnas tillräckligt med personal för att ta hand om äldre i framtiden och därför ville hon "göra en samhällstjänst" - alltså ta livet av sig för att inte lägga press på personalen. Det är sjukt. Samtidigt tänker jag på de som är unga idag. Det finns en rädsla för att bli gammal. Arbetar man inom vården ser man saker som får en att tänka "det där vill jag inte uppleva". Kommer detta öka självmorden bland äldre?
En vän som jobbar med äldre berättade om ett par de funnit kyssandes i ett rum på boendet. Äckligt tycker somliga, vackert tycker jag. Åldrande har ingenting med romantiska känslor och sex att göra, varför skulle man inte kunna älska fast man är gammal? Varför skulle kärlek vara annorlunda för att man är 10, 40 eller 85 år gammal?
Läkemedelsbranschen har insett detta och skapat hjälpmedel. När ska vårdpersonal och omvärlden förstå det med?
Well, nu när jag fått det ur systemet kan jag skriva om det jag egentligen tänkte skriva om. Igår morse satt jag och pusslade och lade patiens under arbetspassets sista två timmar då jag slängde en blick på tv:n och fullkomligt fastnade. På SVT1 gick ett program vid namn Situation Senior. Har ni möjlighet att se detta så gör det, oerhört tänkvärt.
Programmet var inspelat i Finland men jag tror inte att det är så stor skillnad på pensionärer på andra sidan havet och pensionärer i Sverige. En kvinna fick prova på drömmen hon gett upp för att bli bondhustru och mor - hon var utbildad kock och hade velat jobba på en speciell restaurang. Även om hon inte gjort detta på evigheter och det "tog lite längre tid eftersom hon var så gammal" skötte hon matlagningen med bravur och lyckades svänga ihop en fin tryffelmarinerad mozzarella med soltorkade tomater och ruccolasallad. Visst låter det gott? Hon ångrade inte att hon bytt ut livet mot att bli hustru och mor, allt handlade om att gilla sin livssituation. Kloka ord från en erfaren människa.
En annan kvinna tv-teamet följde talade om självmord. Tydligen är självmord bland äldre ganska vanligt och denna kvinna hade till och med sparat tabletter till den stora dagen. Hon ville inte bli ett vårdpaket, oförmögen att ta hand om sig själv utan valde istället att kunna sluta sitt liv på sina egna villkor. Fin tanke, visst, men samtidigt ganska skrämmande. Hon talade om media och hur det skrivits så mycket om att det inte kommer finnas tillräckligt med personal för att ta hand om äldre i framtiden och därför ville hon "göra en samhällstjänst" - alltså ta livet av sig för att inte lägga press på personalen. Det är sjukt. Samtidigt tänker jag på de som är unga idag. Det finns en rädsla för att bli gammal. Arbetar man inom vården ser man saker som får en att tänka "det där vill jag inte uppleva". Kommer detta öka självmorden bland äldre?
En vän som jobbar med äldre berättade om ett par de funnit kyssandes i ett rum på boendet. Äckligt tycker somliga, vackert tycker jag. Åldrande har ingenting med romantiska känslor och sex att göra, varför skulle man inte kunna älska fast man är gammal? Varför skulle kärlek vara annorlunda för att man är 10, 40 eller 85 år gammal?
Läkemedelsbranschen har insett detta och skapat hjälpmedel. När ska vårdpersonal och omvärlden förstå det med?
English summer rain
Uppe med tuppen klockan 6, på tåget kl 7, inne på jobbet kl 8... för att upptäcka att de inte fattat att jag är frisk. När jag sjukanmälde mig andra dagen sade jag att jag skulle komma på tisdag (alltså idag), och eftersom jag är så naiv trodde jag att tjejen jag pratade med skulle förstå och anteckna detta. Icke. Jag möts av ett "du skulle friskanmält dig igår" och får så snällt gå de 30 minuterna till stationen och sätta mig på tåget hem igen.
Väl hemma bestämde jag mig, i äkta psycho-stil, för att smyga in hemma hos pojkvän och dunsa ned i hans säng där han så sött låg och sov. Tre timmar senare skulle han till Liseberg med syskon, syskonbarn och mor så jag traskade hem till min egen mami och hoppade i poolen med småtrollen.
När jag sedan satt på min handduk i gräset och torkade och lade patiens kom jag att tänka på en sak. På senare tid har jag sett en gammal skolkompis namn ganska ofta i Alingsås Tidning när jag har jobbat. Varför blir man så fascinerad över att någon man gått förbi i korridoren råkar bli lite känd? Den här personen är duktig inom en sport och lirar bl a i landslaget, men det finns givetvis andra exempel. Hur många har någon gång sagt eller hört något i stil med "hon gick i min klass", "honom kände jag förut", "det där är min gamla musiklärare" ? De flesta.
Vad som är så kittlande med att ha träffat en person som sedan blir känd är det intressanta fenomenet här. De flesta människor är faktiskt okända innan de tappar sitt o och blir - just det - kända.
Jag har tagit upp det här exemplet förr men jag tar det igen: På en fest träffade jag en kille som sa lite (fejkat?) generat att hans bror spelade i ett känt rockband och att han ville att folk skulle lära känna HONOM, inte tjata om hans bror. Jag fick höra namnet på ett känt svenskt band, som vi kan kalla XX, men grejen var den att jag knappt visste vilka det var. Jo, till namnet givetvis, men jag hade aldrig hört en låt i hela mitt liv. Om killen var uppriktigt trött på att folk frågade om hans bror eller om han använde detta för att ragga har jag ingen aning om men var det det sistnämnda misslyckades han fatalt.
Tydligen har våran tant semester t o m den 17 juli, därför har inget kontrakt skådats än så länge. Jag hoppas bara att hon lyckas skicka både kontrakt och inbetalningskort för hyra innan 1 augusti, annars kan det bli en liten smula jobbigt. Lite. Jag har ju faktiskt ingenstans att bo om hon inte skickar kontraktet snart. Mitt liv hänger på ett papper. Kul.
Peace out, vänner.
Väl hemma bestämde jag mig, i äkta psycho-stil, för att smyga in hemma hos pojkvän och dunsa ned i hans säng där han så sött låg och sov. Tre timmar senare skulle han till Liseberg med syskon, syskonbarn och mor så jag traskade hem till min egen mami och hoppade i poolen med småtrollen.
När jag sedan satt på min handduk i gräset och torkade och lade patiens kom jag att tänka på en sak. På senare tid har jag sett en gammal skolkompis namn ganska ofta i Alingsås Tidning när jag har jobbat. Varför blir man så fascinerad över att någon man gått förbi i korridoren råkar bli lite känd? Den här personen är duktig inom en sport och lirar bl a i landslaget, men det finns givetvis andra exempel. Hur många har någon gång sagt eller hört något i stil med "hon gick i min klass", "honom kände jag förut", "det där är min gamla musiklärare" ? De flesta.
Vad som är så kittlande med att ha träffat en person som sedan blir känd är det intressanta fenomenet här. De flesta människor är faktiskt okända innan de tappar sitt o och blir - just det - kända.
Jag har tagit upp det här exemplet förr men jag tar det igen: På en fest träffade jag en kille som sa lite (fejkat?) generat att hans bror spelade i ett känt rockband och att han ville att folk skulle lära känna HONOM, inte tjata om hans bror. Jag fick höra namnet på ett känt svenskt band, som vi kan kalla XX, men grejen var den att jag knappt visste vilka det var. Jo, till namnet givetvis, men jag hade aldrig hört en låt i hela mitt liv. Om killen var uppriktigt trött på att folk frågade om hans bror eller om han använde detta för att ragga har jag ingen aning om men var det det sistnämnda misslyckades han fatalt.
Tydligen har våran tant semester t o m den 17 juli, därför har inget kontrakt skådats än så länge. Jag hoppas bara att hon lyckas skicka både kontrakt och inbetalningskort för hyra innan 1 augusti, annars kan det bli en liten smula jobbigt. Lite. Jag har ju faktiskt ingenstans att bo om hon inte skickar kontraktet snart. Mitt liv hänger på ett papper. Kul.
Peace out, vänner.
Vems lilla hjärta flyger?
Nu skulle jag egentligen ha jobbat 3 timmar och haft 6 till att se fram emot. Istället är jag förpassad till att sitta i mammas lägenhet och vänta på katterna som köar för att gosa. Fo helvede! Jag vill ju GÖRA något! Inte kan jag jobba imorgon heller. Symtomlista: Ont i hals, ont i öron, snuvig, hostig, ont i kropp, ont i huvud. En viss herr rödtott har samma symtom, undrar var förkylningen kommer ifrån...? Nej, skämt åsido, vi har antagligen smittat varann. Hoppas på pigg och kry till nästa vecka. Blir knäpp av att inte kunna jobba, inte kunna röra på mig, inte kunna, ja, you name it. Helskotta. Kan inte någon smart sate bara uppfinna ett vaccin mot förkylningar? Jag hade stått ut om det inte var för den jäkla förkylningsvärken i kroppen. Smärta på hög nivå. Vad gör sjuka människor? Spelar Sims? Kollar film? Sover? Jag är rastlös.
Kim Wilde är på och det är på håret att det är okej. Bra låtar i all ära men svårt att lyssna på när man hört dem live (då de var så GRYMT bra!).
Jag orkar inte skriva om P&L, ni får kolla på bilder och skit istället.
Jaha, nu börjar tummen värka. Jag ger upp. Peace out.
Kim Wilde är på och det är på håret att det är okej. Bra låtar i all ära men svårt att lyssna på när man hört dem live (då de var så GRYMT bra!).
Jag orkar inte skriva om P&L, ni får kolla på bilder och skit istället.
Jaha, nu börjar tummen värka. Jag ger upp. Peace out.
