I don't care about what they say - I wanna marry you someday!

If it's all I ever do
I would give my heart to you
And I will do it faithfully until the end of time

When they carve my name in stone
At least I know they'll know
That in this life I've made mistakes
But I did one thing right

Cause I will spend forever loving you
If it's all I ever do.

Älskling.

Det slog mig precis... att jag är LYCKLIG!

"Jo men visst", tänker ni nu, "det brukar man vara när man är nykär". Men... De antidepressiva är borta, alkoholen är borta, cigaretterna är borta, och jag är fortfarande lika jävla glad. Jag behöver inte käka piller, jag behöver inte supa mig full 3 gånger i veckan, och... Ja, okej, jag saknar fortfarande cigaretterna, det kan jag erkänna, men ändå.

Att åka och titta på kaniner och stanna och köpa ost på vägen hem är hur galet vuxet som helst. Att skratta åt killen på radion och smygkika på dig när du kör bil. Pyttesmå vardagssaker som ändå gör mig lyckligare än att slökolla på film ihop och fråga "vart ska vi festa ikväll?". Det är konstigt att jag hittade dig när det absolut inte var meningen, på ett sätt som absolut inte var meningen, och att det var just du. Varför har jag letat när du fanns så nära hela tiden?

Vårkänslor

Fantastiska, underbara människa! Hade varit ute och slängt soporna och skulle kolla brevlådan, som i vanlig ordning såg ganska tom ut. Kikade in genom facket, fick syn på ett grått kuvert, öppnade luckan och fick fram... ett KÄRLEKSBREV! :D
Eftersom jag är alldeles hormontokig och grinar för minsta lilla hann jag ungefär två rader in i brevet innan jag började snyfta. Säga vad man vill om min man men skriva kan han. Underbara, älskade! Lycklig tjej! :)))))

Pansarvagn.

Idag är jag tjock. Jävligt tjock. Vågen visar på +10 kg och det känns. Eftersom alla säger att jag inte är stor i övrigt sitter vikten fram. 10 kg bröst och mage. Och givetvis ökad blodmängd och annat spännande. Känner mig ungefär som en flodhäst. Vill inte ens tänka på hur jag kommer känna mig om en månad. Eller två månader. Tydligen ska jag gå upp mellan 11.5 och 16 kg. Det är mycket att bära runt på. Herregud.

Ingen som vill ha en 90-säng? Eller hjälpa mig köra bort den till tippen?

Peace out.

Ktown

Anlände till Karlstad igår och sitter nu i Johannes lägenhet. Har aldrig sett Uzi anpassa sig så fort! Hon körde inte ens det vanliga rädda varvet runt i lägenheten utan skuttade ur buren, gick rätt in och lade sig sedan i fåtöljen. För övrigt har hon gått tillbaka till barnstadiet - låg på min axel för första gången på månader och försökte klättra upp på min rygg när jag stod i köket. Oklippta klor i ryggen är inte jätteskönt, vilket resulterade i att matte skrek lite och Uzi blev lite rädd.

Tänkte vara schysst och städa i Johannes kök och började därför med disken. Fick syn på en böjd kniv, tänkte "vad är det här för skum kniv? Vad löjlig den ser ut!" och körde sedan in den rätt i fingret. Så typiskt mig. Eller så kände kniven vad jag tänkte och attackerade mig, jag är inte säker.

Saknar mitt hjärta jättemycket redan. Försöker intala mig att det inte är såå långt till nästa fredag och att det kommer gå fort men till och från känns det riktigt hopplöst. Har turligt nog fullt med saker att fylla dagarna med; hemtentan från hell, ett par obligatoriska seminarier, Karro, städa lägenheten. Ändå verkar det oändligt långt tills han hämtar mig.

Well, off to PPU:n now. Sen hämta kattlåda i lägenheten och promenixa med Karro.

Peace out.

Tisdag

Hjärnan säger "chilla, om en vecka kommer du få ha honom hos dig varje natt".
Hjärtat säger "vadfan sitter du här för? Kasta dig på tåget och åk dit!".
Bläää vad jag längtar efter dig.

Igår var jag och kikade på min nya lägenhet och den är helt awesome! Den har TVÅ balkongdörrar, så man kan jogga runt lägenheten. Eller stå i varsitt rum och vinka till varandra om man vill. Badkar finns med. Och alldeles för många garderober. Köket är perfekt för jag har inget köksbord. Vardagsrummet är over-sized och kommer eka.  Jag kommer definitivt trivas där de 3 månaderna jag ska ha den innan det bär av till Göteborg för att bli sambo på riktigt.

Två kurser har jag nu att läsa nästa termin; 15 hp Kriminologi och 15 hp Mobbningens psykologi. Jag är jättepepp och längtar faktiskt tills de sätter igång, även om kurslitteraturen slog ut min ekonomi fullständigt. Enda kruxet nu är att jag måste skriva den där jäkla hemtentan som är kvar på socionomprogrammet den här terminen. Utan den, inga pengar. Och det är tokigt lätt att skriva en hemtenta man inte ens fått! Först om två veckor kommer jag veta vad den handlar om. Det är inte kul, jag har jätteångest.

Dagens låt är Bobby Powers av Street Dogs. Finns på plattan med samma namn som bandet och är helt fantastisk.

Peace out, gullungar.

M

Jag skulle kunna skriva ett inlägg om varenda en av dina underbara kroppsdelar.
Jag skulle kunna skriva en analys om varför jag inte sett hur fantastisk du är innan.
Jag skulle kunna skriva om hur lycklig jag blir varje gång du säger att jag är vacker.
Jag skulle kunna skriva en bok om hur bäst du är.

Men jag inser att ingen vill läsa det, därför bloggar jag inte.

Igår frågade du om vi skulle skriva en låt du och jag, och anledningen till att jag sa nej är samma anledning till att jag inte skriver alls just nu; Jag skriver inte när jag är kär.

I sin perfekta värld...

Igår fastslogs domen för männen bakom The pirate bay. En mycket märklig dom, enligt mig och många andra. När jag först hörde nyheten på tv var jag tvungen att fråga min andra hälft vad de blivit dömda för egentligen eftersom det, enligt mig, inte fanns något att döma för.
På SvD:s hemsida står att läsa att de dömts för "medhjälp till brott mot upphovsrättslagen". Eh... Va? Det kan vara något av det dummaste jag läst. Ska vi då börja jaga efter affärsinnehavare som säljer köksredskap för medhjälp till mord om någon blir ihjälhuggen med en kökskniv? Dumheter. Att vända sig mot Google för medhjälp till spridning av barnpornografi är inte ens att tänka på tydligen eftersom "de har en så pass stor samhällsnytta att man får acceptera att det blir ett visst missbruk" som Daniel Westman så käckt uttrycker det.
Samhällsnytta var det ja... Faktum är att TPB inte enbart sprider illegalt material, utan det finns faktiskt artister som lägger upp sin egen musik just för att människor ska kunna ladda ned den. Mycket effektivt, men tydligen räknas inte detta användningssätt.
Pinsamt. Mycket pinsamt. Hoppet står nu till högre instans, nämligen Högsta Domstolen. Fälls de även där kommer denna dom användas prejudicerande för andra mål, och det kan bli farligt. Tänk efter nu för fan.

Teeeeenta

Så var det dags för tenta igen. Begrepp gäller det denna gång. Frågade precis rumskompisen varför man är nervös inför tentor, man har ju ändå gjort allt man kunnat? Det finns ingenting jag kan göra åt saken nu, det lär gå som det går ändå. I och för sig är adrenalin nästintill nödvändigt för att kunna prestera.
Jag har varit mindre duktig och rökt två halvor nu på förmiddagen för att bli av med nikotinabstinensen. Yrsel, huvudvärk och koncentrationssvårigheter är inte något jag vill behöva kämpa med medan jag skriver tenta. Efter det här är det lugnt ett tag, då kan jag fokusera på nikotinsuget utan att behöva oroa mig för något annat.

Imorgon bär det av mot Herrljunga för begravning och umgänge med M. Jag har faktiskt saknat honom. Äntligen kan jag kräva massage och ta ut humörsvängningarna på någon annan än Susanna.

Efter en nervös match igår som slutade 2-1 till Mjällby står det klart att vi hänger kvar i allsvenskan ett år till. Hade Åtvid tagit tre poäng hade det varit nervöst nu, men tack och lov skiljer det fyra poäng med en match kvar så nu kan söndagens match gå hur som helst - vi slipper superettan iallafall. Dumt att man ens ska behöva oroa sig för sådant.

Well, nu drar jag. Wish me luck!

Just another monday.

"Maybe I don't love you,
I just love what you've done.
Maybe I don't hate you,
I just hate what you've become
in the eyes of everyone."


Jag älskar att du respekterar mig. Jag tycker om dig trots, inte på grund av. Det är skillnad.
Därför vill jag inte heller leka psykolog och lyssna på vad som händer på den fronten i ditt liv,
det är inte mitt problem att lösa, och det är inte mitt problem att lyssna på. Tack för att du fattar det.


Inatt drömde jag en sötdröm och vaknade kär. Typ. Eller så var det så att jag satt och tittade på bilder igår och fick pirr i magen, och tack vare det drömde jag sötdröm. Kan mycket väl vara så. Hursomhelst längtar jag ändå tills slutet av veckan. Jag saknar dig!


Om man skulle ta och dra sig mot Bergvik en sväng? Skulle behöva en rullväska som är lite behändigare än "trynken" jag har nu. Det suger p-s att Jula inte finns i närheten. I brist på det får det bli Coop. Wish me luck.


Over and out.

Have you heard the news?

Oj vad det kliar i fingrarna efter att skicka något onödigt sms där jag skriver att jag faktiskt saknar dig!

Jag tror jag har bestämt mig nu, och jag behövde inte ens göra någon för- och emotlista. Det finns bara två stora grejer på emotlistan och skulle de inträffa får jag väl flytta då. Svårare än så är det inte. Förhoppningsvis går allt bra och vi lever lyckliga i alla våra dagar ;)

Jag har svårt att se mig själv som Göteborgsbo dock... Jag som fick nackspärr av alla "höghus" i Karlstad när jag först kom hit. Well, det ordnar väl sig till slut, även om jag hellre ser att du tar den andra lägenheten (eller?) eftersom jag avskyr dina trappor och de kommer ta kål på mig! Hur tänkte du där, vännen?

På grund av bollar, artighet, ovisshet och annat tjafs tror jag att jag väntar några dagar med att tacka ja iallafall. Någon vecka rentav. Du kan allt få gå och undra lite. Änna.

Peace out.

Stuck in nothingtown

Jag är ganska redo att få panik nu. "Det löser sig"-mantrat känns inte fullt lika möjligt som det faktum att jag kommer få bo på gatan om det inte händer något snart.
Jo men klart jag kan flytta till Herrljunga.. My ass. Trollängen har inga lediga lägenheter. Paxon har inga lediga lägenheter. Mammas hyresvärd har inga lediga lägenheter. Herrljunga bostäder har inga lediga lägenheter, och kom dessutom med det underbara kravet på två dispositionshyror. "Nu när din situation ser ut som den gör". Vadfan?! Min SITUATION?! Jaa, jag är student.. Vadådå? Jag har klarat hyran och mina räkningar i mer än ett år nu fastän min "situation ser ut som den gör"... Seriöst? Inga betalningsanmärkningar, inga klagomål hos tidigare hyresvärdar. Min situation... Pyttsan!
Faktum kvarstår; jag behöver en lägenhet. I need it bad. Annars sparkar jag Annelie i rumpan och flyttar in i pappas uthus. Men jag vill ju ha en egen jäkla lägenhet... Penis, luder, och övriga svordomar. Ge mig en lägenhet! Eller 175000 så jag kan köpa en bostadsrätt som jag egentligen inte vill ha. Morr.

Over and out.

Lovin would be easy...

Oj oj, hur blev det såhär? Fjärilar i kroppen och värme i magen. Det enda jag kan göra är att oroa mig för om jag faktiskt känner det eller om jag inbillar mig för att "det borde vara så".

Risken är nu 1/100 och jag är glad! Nu ska jag bara noja angående resten också. Sån är jag.

Superglatt barn med jordgubbsmössa bakom mig i kön gjorde min dag fullständigt underbar. Jag dog lite av glädje. Yay!

Semesterveckan slutar imorgon, men jag hittade iallafall ett direkttåg tillbaka till Ktown. Päsa järnet blir det för mig och kissen när vi slipper hålla koll på tågbyten och grejer. Vi gillar't!

Puss & kram, skumbanan.

Monday morning

Många catchy låtar på gång nu. De två mest spelade på min Spotify är Highway man av Hoffmaestro och Monday Morning av Melanie Fiona. Konstigt? Yep! Men bra är de.

Idag fyller min rumskompis år så jag tänkte uppbåda energi att fixa en tårta. Hemmagjord eller fryst är inte riktigt bestämt än. Svårt att dricka kaffe dock när katterna ser ens knä som en jättefin del i sin racingbana. Det är vad våra katter gör när de inte sover - de jagar varann. Fram och tillbaka, upp och ner, över hela lägenheten (inklusive personer som råkar befinna sig i lägenheten). Anyhoo, idag åker jag bannemig hem till Herrljunga. Till min mami, min papi, småtrollen, de stora småbröderna, Josefine, you name it. Blir väl borta en vecka eller nåt.

Peace out, vänner.

Don't look back in anger... Yeah right!

Åh, jag blir så trött. Det är så svårt att veta om folk är sadistiska, saknar empati eller bara inte tänker längre än näsan räcker. Att använda ett känt community som ventilationsplats för sina åsikter om människor är för mig fullständigt oförståerligt. Jag är precis här, jag är beredd att ta käftsmällen vilken dag som helst. Face to face. Inte genom att du skriver massa skit som jag måste få höra av andra eftersom jag ändå inte läser det.
JAG har fuckat upp, jag är beredd att ta konsekvenserna och jag har inga förhoppningar. Därför blir JAG inte sårad. Dock är en byhåla alltid en byhåla, alltså kommer det inte ta lång tid innan alla vet om detta. JAG blir fortfarande inte sårad. Kolla snett, kasta sten, I couldn't care less. De du verkligen skadar är folk i min omgivning; min mamma, mina småtroll, folk som inte förtjänar det alls. Jag blir fortfarande inte sårad - jag blir störtförbannad, och varför du skulle vilja göra så emot mina föräldrar och mina småsyskon får du förklara. Jag kan inte, eftersom jag inte förstår hur du tänker. Överhuvudtaget.

Ang lördagen

http://hd.se/helsingborg/2010/10/02/lasarfilm-polisen-ingriper-i/

http://hd.se/helsingborg/2010/10/06/filmad-polisinsats-granskas-av/



Jag tänker inte skriva så mycket mer om det här. Bedöm själva.

Visst är fotbollsvåld livsfarligt - för de stackars grabbar som råkar ut för poliserna.

Hela fotbollssverige hoppas på en förbättring för stackarn som ligger i respirator efter - just det, ett slag i bakhuvudet av en polis.

One face among the many, I never thought you cared

Att en liten mening kan ändra min värld så fullständigt. "Varför var du inte med på nollningen?".
För att notera detta måste personen tittat efter mig. Ansträngt sig för att se om jag var där. Jag trodde bara det var jag som gjorde sådant, vilket i och för sig skulle vara ganska underligt, men när det är någon man ser upp till blir det genast annorlunda. Någon som har DET DÄR, som verkar så ouppnåelig.
Varför är det så svårt för mig att greppa att någon faktiskt bryr sig om ifall jag är där eller inte? Självförtroende kallas det visst. Det känns ganska avlägset.

I muntra-upp-texter står det att det finns en människa som tänker på en innan den somnar. Jag tänker på någon innan jag somnar, betyder det att någon tänker på mig? Det står att människor man inte vet existerar är förälskade i en. Jag spanar in folk på avstånd, betyder det att folk spanar på mig? Så mycket lättare det vore att vara tankeläsare!

Fler borde vara som I. Bara kunna säga "jag tycker du verkar väldigt trevlig, vill du fortsätta umgås?". Det underlättar saker så väldigt, man slipper det trevande, pinsamma (plus att man blir jäkligt glad inuti!).

Bär med er det här. Människor VET att just DU existerar. Människor tycker om DIG. Människor bryr sig om DIG. Glöm inte det.

Ha det så bra till nästa gång, gullisar. Puss!

Valvaka

Ensam är stark, den starke är fri.
Framtiden skapas av en fri individ.
Högeralliansen har en klar strategi:
Sverige ska delas i fattig och rik.
Borg och Reinfeldt har bildat ett jobbarparti.
Det är enkelt, säger dom, dom som jobbar är vi,
fast gamla och sjuka kan gott hugga i.
Vi hjälper dom gärna med en glad melodi:

Hej då, trevligt att träffas!
Hej då, trevligt att träffas!
Hej då, trevligt att ses.
Men nu måste vi dra,
det är så mycket man ska,
så vi träffas nog inte igen.

Oljan har sinat, bara rester finns kvar.
Det gäller att sno åt sig ifall man vill ha.
Missa' man chansen när den fanns i Irak
får man hålla sig framme i Afghanistan.
Sten Tolgfors har skapat en yrkesarmé,
där folk utan jobb kan få döda för fred.
Skulle någon bli skadad eller nån stryka med
kan familjen förvänta sig raka besked:

Hej då, trevligt att träffas...
Men nu måste jag dra...

Spaniens solkust är inte sig lik:
stränderna flyter av uppsvällda lik.
Det är fattiga svarta som har försökt ta sig hit
till nåt omänskligt jobb i en skitig fabrik.
Men för Nyamko Sabuni är det inget problem
att blattarna håller till i sina egna system.
På Ibiza är det inget man hör eller ser.
Där kan man partaja och skråla i fred:

Hej då, trevligt att träffas...
Men nu jag dra..

Att riva ett folkhem är inte så lätt -
då krävs det mer än hacka och spett.
Man får slita och gno i sitt anletes svett
tills vänstern är krossad och facket är knäckt.
Maud Olofsson är ju så rasande käck,
en svensk Margaret Thatcher med kul dialekt.
Och kärnkraft är numer ett klämmigt projekt,
och ropar någon "Svikare" flinar hon fräckt:

Hej då, trevligt att träffas...
Men nu måste jag dra...

Man ska älska sin nästa som man älskar sig,
bög eller flata eller transsexuell.
Till och med mot konstnärer ska man va snäll,
men det där verkar inte vara Göran Hägglunds modell,
och det tror jag kanske kan bli till besvär
den dan Göran Hägglund står inför Sankte Per
och ser att Alf Svensson inte är där
och hör Pelle och änglarna sjunga så här:

Hej då, trevligt att träffas...
Men nu måste vi dra...

Carl Bildt är ju så rasande intelligent,
åtminstone om han får säga det själv.
Och tänk, slaktare Kissinger vill vara hans vän.
Ja, de kanske kan starta ett Vietnamkrig igen.
Men så är det det här med Lundin i Sudan
och aktier i vapen som går till Irak.
Man måste nog vara en sann diplomat
om det enda man har att säga i sak är:

Hej då, trevligt att träffas...
Men nu måste jag dra...

Mats Odell har det enkelt, relativt sett,
att det är till salu om priset är rätt:
skolor, brännvin, tåg, lasarett,
heder och samvete, moral och respekt.
Och Jan Björklund predikar att kunskap är makt,
kunskap om hur man marscherar i takt.
Och om nån står i vägen så får dom spark,
och när han möter Lars Leijonborg hojtar han glatt:

Hej då, trevligt att träffas...
Men nu måste jag dra...

Och så plötsligt en dag träder människor fram,
de utan titlar, de utan namn, 
de utan bonus, de utan bank,
de utan konton i nåt skattefritt land,
De som har betalat sin TV-licens,
de som kan städa sitt alldeles själv.
Nu sjunger dom alla på samma refräng
för Fredrik och alla dom som är med i hans gäng:

Hej då, trevligt att träffas...
Men nu måste vi dra...

-Hejdå, trevligt att träffas av Mikael Wiehe



Att människor kan vara så obotligt jävla korkade...

You will never walk alone

Eftersom jag räknar plugg i effektiv tid och inte i timmar anser jag mig förtjäna en paus. Uppgift 1 är nästan klar, uppgift 2 är en fjärdedel kvar (men jag har läst halva Garbarino-boken idag). Eftersom MTV är igång är det svårt att hålla ögonen borta ifrån det typiskt amerikanska programmet som är på - Teen moms.

En tjej vid namn Farrah har en liten dotter men klargör tydligt och bestämt för sina föräldrar att hon minsann är en tonåring och inte vill sitta instängd utan gå ut med sina vänner. Hennes föräldrar i sin tur försöker förklara att någon gång ibland är okej, men att hon inte behöver kila ut varenda kväll. Vad denna lilla tonårsmamma inte förstår är att så fort man får barn så är man i första hand en mamma - ALLTID.

Du har en het date - ditt barn får feber. Tough luck, barnet kommer först.
Dina vänner ska ut på en ny nattklubb - du hittar ingen barnvakt. Tough luck, barnet kommer först.
Du ska precis ha sex - barnet vaknar och skriker. Tough luck, barnet kommer först.

Alltid, alltid, alltid.

Är detta svårt att förstå så skaffa inte barn. Barn innebär 9 månaders nykterhet, och, inte att förgäta, 18 års ansvar. Väg in detta i ekvationen när du står inför valet och kvalet. Och hey, pallar du inte detta - skaffa en kaktus istället.

"Förlåt om jag är bitter och cynisk, men du vet hur det kan va."

Peace out. :)

I never work on mondays

Jag går verkligen in i rollen som sjukling. Iförd vit pläd chillar jag framför datorn, oduschad och osminkad. Snörvlingar, nysningar och hostningar avlöser varandra i en evig parad. Att blogga om snor skulle passa mig utmärkt nu, med tanke på att det är det min hjärna är fylld av. Ändå lyckas jag få huvudvärk, i snoret! Vad i helskotta...
Susanna är också sjuk, och eftersom vi är så fyllda av självömkan ligger vi mest i varsin soffa och tittar på tv och snorar. Vi provar dock olika taktiker - hon väljer att snyta sig, jag väljer att snörvla. Vi får väl se vem som blir frisk fortast.

Igår var jag så illa tvungen att släpa mig iväg till djursjukhuset med Uzi. Ett besök som resulterade i en styck drogad katt, en öronspolning på operationsavdelningen, att jag fick lämna min katt där i nätta 4 timmar, och slutligen att jag fick punga upp med 2700 spänn eftersom min försäkring inte täcker öronproblem. Detta var ändå ganska lugnt jämfört med det som komma skulle; lyckas trycka i surkatten 2 piller varje dag och - hör och häpna - hälla öronrengöringsmedel i fröken fräkens öron. Jag kanske skulle starta vadslagning om hur många nya ärr jag kommer ha efter dessa 14 dagar. Efter idag har jag ett sår som ser ut att vara tillräckligt djupt för att bli ett ärr.

Eftersom jag är världens lataste människa är det grymt jobbigt att vara sjuk. Nu tänker ni "Va? Det fanns ju ingen logik i det där!" men joho då, såhär är det; När jag är sjuk kan jag inte göra NÅGONTING. Att gå de nätta 25 metrarna från busshållplatsen till Konsum resulterade i hostattacken Albin (stor hostattack alltså). Att då vara konstant rastlös gör mig sugen på att motionera, t ex jogga. JOGGA! JAG! Slackern i mig är smått förvirrad.
Förutom detta bjuder sjukdomstillståndet på pluggångest. Eftersom jag lyckades vara ganska sent ute har jag inte fått tag i en enda bok från biblioteket. Detta innebär att jag måste slå mig ner på universitetsbiblioteket för att kunna läsa böckerna jag ska ha skrivit 6 sidor om i slutet av veckan. Att gå till biblioteket känns just nu mindre lockande. Helskotta.

Drul åkte hem igår och jag saknar honom redan. Det är lite kul att ha en helt egen svans. Eller, nåja, inte en som sitter fast kanske. Eller? Det kanske är kul med. Äh, fuck this, jag börjar yra och svamla.

Peace out.

Tidigare inlägg
RSS 2.0