skuldraaa

Det känns dumt att lägga energi på bloggen när jag knappt har energi att ta mig upp på morgonen, så därför skriver jag hellre inget alls. Kryptiska blogginlägg med fingerade namn eller enbart initialer känns också dumt, eftersom alla inte förstår vad jag menar. Men ja, det är det enda som rör sig i min skalle och jag kan inte få ut det därifrån.

Lasse får stå för texten idag. Jag är allmänt gråtig.



Den vackraste stunden i livet var den när du kom
och allt var förbjudet
och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om
för det ekar i huvet'
och det blod som jag trodde var stilla det fick du att rinna,
den uppgivna röst som jag nyttjat så illa fick du att försvinna

Och den jävligaste stunden i livet var den när du gick
och allt var förlorat
O där satt jag med mina grön-bruna ögon och såg med blåögd blick
allt jag hade förstorat

Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
graderna sjunker så fort överallt och det hjärta som skulle
bli ditt på nåt vis det fryser nu sakta till is

Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
här sitter jag och baddar såren med salt
det går åt helvete med allt

Men den vackraste stunden i livet var den när du kom...

Orden ligger bra på tungan. Låter vackert i huvudet. Verkar bra i praktiken. Givetvis lyckas jag bara uppfylla det teoretiskt. Det spelar ingen roll hur mycket jag försöker avskärma mig eller distansiera mig, jag somnar med dig i skallen ändå. Jag sitter framför datorn och klickar apatiskt i något meningslöst Facebookspel och allt jag tänker på är om det eventuellt skulle vara möjligt att tvinga mobilens display att visa ditt namn.
Fröken Crow sjunger att om det gör en lycklig kan det inte vara så illa. Fungerar principen omvänt? Om det gör mig ledsen, är det dåligt för mig då? Antagligen är det så. Lycka kommer inifrån, tänk glada tankar, inställningen är 90% o.s.v. Även det är på det teoretiska stadiet.
Tydligen har det varit fler skilsmässor och giftermål i år, vilket de givetvis skyller på kronprinsessbröllopet. Danneman var tydligen en riktig höjdarkille när han läste sitt tal (?). Jag vill inte ha någon drömprins. Jag vill inte ha någon höjdarkille. Jag vill ha dig - full, svettig och snarkandes.

Jag älskar att hata dig. Jag hatar att älska dig. Du gör mig röksugen. Damn.

Peace out.

Susanna: Nu när vi har inflyttningsmiddag får du INTE dricka ur burken.
Jag: Men! *muttrar* Jag får väl ta mitt ölglas då...

Ungefär på den nivån är det.

Tapeterna blev perfekta, mitt rum är grönt. Sjukt fint! Möblerna är på plats och vi har fått ordning på det mesta. Jag har ett par lådor med småskit i, mentalt märkta "senare problem-lådor" och Susanna kämpar med smink och krämer.

Idag är jag galet översocial men ingen har kommit tillbaka till Karlstad. Vabliiiireråå? Suck.

Eftersom jag vann Mecenats sommartävling fick jag ett paket från Outnet som jag hämtade idag. Inuti fanns ett "meal-kit" i 6 delar med bland annat en spork och en skärbräda/sil. Bra att ha om man ska ut och campa. Kanske gömmer det sig en liten skogsmulle långt in i mig?

Susanna har bakat kladdkaka (märks det vem som är den husliga?) och jag sitter och väntar på att hon ska säga varsågod.

Peace out.

Plötsligt insåg jag varför det var skönt att flytta hemifrån. Dagen började med att jag gjorde frukost till mamma, som jag och småtrollen sedan serverade sjungandes Ja må hon leva. Alldeles för många timmars sömn senare gjorde vi en fin teckning där vi skrev saker vi tyckte beskrev henne och målade även ett par ballonger och diverse pynt. Yngsta lillebror lyckades, med viss hjälp och guidning, skriva sitt eget namn!
Men, och det finns alltid ett men, givetvis är småbarn inte alltid söta och lugna. 4-åringen har bestämt sig för att om han upprepar "jag vill det" i 90 dB kommer mamma till slut gå med på hans önskan, vad det nu är. Eftersom jag sover i rummet bredvid spelar det ingen roll att dörren är stängd, jag har lyssnat på gråt och "jag vill det" i ca 20 minuter nu.
Hemma hos mig finns bara jag och katten. Ingen kommer in om jag inte vill, ingen låter mer än vad jag vill, jag kan höra klockans tickande och bara få vara ifred. Det är omöjligt här. Enda gången barnen är tysta är när jag jobbar och det har jag uppenbarligen inte så mycket nytta av. Jag sover i ljud, jag rökar i ljud, jag äter i ljud, jag badar i ljud. Det finns ingen ände på det. Alternativet är att rymma till Josefine eller Hannes men då får jag ändå inte vara ifred. Jag vill bara sitta ensam med katten i knät och lite musik utan att få ont i öronen. Jisses, jag kan inte ens ha 10 (av 30) på mp3-spelaren utan att få ont i öronen, så det här blir outhärdligt efter ett tag.
Missuppfatta mig rätt nu, jag älskar mina bröder, men jag orkar inte med den eviga påfrestningen på mina trumhinnor.

Peace out.

Dispositionen av dygnets timmar ser ut som följer:

10 timmar jobb
8 timmar sömn
2 timmars pendlande
1 timme läsning i sängen för att kunna sova
3 timmars fritid

Är det konstigt att jag inte hinner blogga?

Tänkte dock skriva om ett par lustiga saker på Nyhetsmorgon imorse. Ja, jag ser på det, det finns inte så mycket annat mellan kl 6 och kl 8.
Debatt mellan Ylva Johansson (s) och Jan Björklund (m) angående skolan. Ylva tyckte Jan var lite dum eftersom han inte förstod att man måste lägga mer pengar på skolan för att göra mindre klasser och på så vis öka lärarnas förmåga att faktiskt lära ut. Jan tyckte å andra sidan att man måste satsa på att göra lärare till ett högstatusyrke för att locka till sig intelligenta ungdomar som skulle kunna bli kompetenta lärare. Poäng till Ylva. Dock avslutade Jan Björklund med att fullständigt köra över Ylva genom att fråga "Men Ylva, hur kommer det sig då att vi faktiskt har högre lärartäthet nu än vad ni hade?". Poäng till Jan. Ja, herregud.

De behandlade även ämnet rättegången mot helikopterrånarna. De hade tagit dit någon blond tjej som jag varken förstod vem hon var eller vad hon gjorde där. Det första hon gör är att säga "De här brö.. misstänkta rånarna". Tjenare. Så visste hela Sverige att de var bröder. Snyggt jobbat! Jag hade lite svårt med respekten efter det och satt mest och fnissade i min ensamhet.

Rödtotten sitter och drar sina långsökta skämt på msn. Jag spelar dum och låtsas inte förstå. Jag orkar inte.

Peace out.

I wish I could heal you
And mend where you are broken
I wish I could heal you
And I wish you could heal me

För dina mörka dagar. Jag gör allt för dig.