Älskling.

Det slog mig precis... att jag är LYCKLIG!

"Jo men visst", tänker ni nu, "det brukar man vara när man är nykär". Men... De antidepressiva är borta, alkoholen är borta, cigaretterna är borta, och jag är fortfarande lika jävla glad. Jag behöver inte käka piller, jag behöver inte supa mig full 3 gånger i veckan, och... Ja, okej, jag saknar fortfarande cigaretterna, det kan jag erkänna, men ändå.

Att åka och titta på kaniner och stanna och köpa ost på vägen hem är hur galet vuxet som helst. Att skratta åt killen på radion och smygkika på dig när du kör bil. Pyttesmå vardagssaker som ändå gör mig lyckligare än att slökolla på film ihop och fråga "vart ska vi festa ikväll?". Det är konstigt att jag hittade dig när det absolut inte var meningen, på ett sätt som absolut inte var meningen, och att det var just du. Varför har jag letat när du fanns så nära hela tiden?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0