Ktown

Anlände till Karlstad igår och sitter nu i Johannes lägenhet. Har aldrig sett Uzi anpassa sig så fort! Hon körde inte ens det vanliga rädda varvet runt i lägenheten utan skuttade ur buren, gick rätt in och lade sig sedan i fåtöljen. För övrigt har hon gått tillbaka till barnstadiet - låg på min axel för första gången på månader och försökte klättra upp på min rygg när jag stod i köket. Oklippta klor i ryggen är inte jätteskönt, vilket resulterade i att matte skrek lite och Uzi blev lite rädd.

Tänkte vara schysst och städa i Johannes kök och började därför med disken. Fick syn på en böjd kniv, tänkte "vad är det här för skum kniv? Vad löjlig den ser ut!" och körde sedan in den rätt i fingret. Så typiskt mig. Eller så kände kniven vad jag tänkte och attackerade mig, jag är inte säker.

Saknar mitt hjärta jättemycket redan. Försöker intala mig att det inte är såå långt till nästa fredag och att det kommer gå fort men till och från känns det riktigt hopplöst. Har turligt nog fullt med saker att fylla dagarna med; hemtentan från hell, ett par obligatoriska seminarier, Karro, städa lägenheten. Ändå verkar det oändligt långt tills han hämtar mig.

Well, off to PPU:n now. Sen hämta kattlåda i lägenheten och promenixa med Karro.

Peace out.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0