Pansarvagn.
Idag är jag tjock. Jävligt tjock. Vågen visar på +10 kg och det känns. Eftersom alla säger att jag inte är stor i övrigt sitter vikten fram. 10 kg bröst och mage. Och givetvis ökad blodmängd och annat spännande. Känner mig ungefär som en flodhäst. Vill inte ens tänka på hur jag kommer känna mig om en månad. Eller två månader. Tydligen ska jag gå upp mellan 11.5 och 16 kg. Det är mycket att bära runt på. Herregud.
Ingen som vill ha en 90-säng? Eller hjälpa mig köra bort den till tippen?
Peace out.
Ingen som vill ha en 90-säng? Eller hjälpa mig köra bort den till tippen?
Peace out.
Ktown
Anlände till Karlstad igår och sitter nu i Johannes lägenhet. Har aldrig sett Uzi anpassa sig så fort! Hon körde inte ens det vanliga rädda varvet runt i lägenheten utan skuttade ur buren, gick rätt in och lade sig sedan i fåtöljen. För övrigt har hon gått tillbaka till barnstadiet - låg på min axel för första gången på månader och försökte klättra upp på min rygg när jag stod i köket. Oklippta klor i ryggen är inte jätteskönt, vilket resulterade i att matte skrek lite och Uzi blev lite rädd.
Tänkte vara schysst och städa i Johannes kök och började därför med disken. Fick syn på en böjd kniv, tänkte "vad är det här för skum kniv? Vad löjlig den ser ut!" och körde sedan in den rätt i fingret. Så typiskt mig. Eller så kände kniven vad jag tänkte och attackerade mig, jag är inte säker.
Saknar mitt hjärta jättemycket redan. Försöker intala mig att det inte är såå långt till nästa fredag och att det kommer gå fort men till och från känns det riktigt hopplöst. Har turligt nog fullt med saker att fylla dagarna med; hemtentan från hell, ett par obligatoriska seminarier, Karro, städa lägenheten. Ändå verkar det oändligt långt tills han hämtar mig.
Well, off to PPU:n now. Sen hämta kattlåda i lägenheten och promenixa med Karro.
Peace out.
Tänkte vara schysst och städa i Johannes kök och började därför med disken. Fick syn på en böjd kniv, tänkte "vad är det här för skum kniv? Vad löjlig den ser ut!" och körde sedan in den rätt i fingret. Så typiskt mig. Eller så kände kniven vad jag tänkte och attackerade mig, jag är inte säker.
Saknar mitt hjärta jättemycket redan. Försöker intala mig att det inte är såå långt till nästa fredag och att det kommer gå fort men till och från känns det riktigt hopplöst. Har turligt nog fullt med saker att fylla dagarna med; hemtentan från hell, ett par obligatoriska seminarier, Karro, städa lägenheten. Ändå verkar det oändligt långt tills han hämtar mig.
Well, off to PPU:n now. Sen hämta kattlåda i lägenheten och promenixa med Karro.
Peace out.