skuldraaa

Som en kärlekskrank vante
i höstvinden
kämpar jag mig framåt
medan årets första snö
yr runt det lysande röda håret
som virvlar i vinden.

Kämpar mig framåt, hemåt
utan att känna kylan, för jag
lever på hoppet,
lever med drömmen
att snart få känna dina fingrar
smeka min handrygg.

Känna dig,
höra dig viska
hur länge du väntat.
Äntligen få visa min kittlande kärlek,
gömda i en hög
av de nakna trädens fällda löv.