skuldraaa

"He never had a chance
And no one even knew
It was really only you"

Gräset är alltid grönare på andra sidan o.s.v. Däruppe längtar jag ner och härnere längtar jag upp.
Det är väl iofs personer jag saknar. Eller. Person. Kanske.

Idag ska jag åka till Alinge-Texas och hämta mitt schema. Jag håller tummarna för att jag är ledig under Peace and Love. Det vore så fenomenalt att få se NOFX igen. De behåller platsen som bästa liveband. Ojoj...

Jag lyckades hålla mig på fötterna ett par timmar igår när vi åkte inlines och givetvis är jag galet stolt över detta! Nästan-vurpan räknas inte. Dessutom har jag ingen träningsvärk idag. Förväntade mig att gå som en stelbensopererad pensionär som blivit tagen i daimen, men icke, jag mår skitbra! Det är nog dags att lämna över titeln som "världens mest otränade människa"! Astman visade sig inte heller igår. Inlines är nog världens bästa träningsform, alla kategorier. På't igen ikväll kanske?

Vaknade till något alldeles för seriöst imorse. Eftersom jag är så fantastisk på att hantera konflikter o.s.v. ursäktade jag mig och lade sedan benen på ryggen. Inte det bästa sättet kanske men det kändes bra just då.

Jag har inget flow whatsoever. Har insett att man nog borde blogga när man är trött. Eller nåt. Inte när man är rastlös och kaffesugen i varje fall. Ville väl mest dela med mig av saknaden kanske, om ifall att man blir stalkad. Chansen finns ju!

Ha det fint nu, gullungar.

Peace out!