skuldraaa

Idag är det söndag och det är lagligt att sova länge. Killen i jouraffären frågade om jag precis hade vaknat för att jag "såg trött ut". Det låter som en förskönande omskrivning av "du ser fett sliten ut!".

Kreativiteten är på topp idag och jag förbannar mig själv för att jag inte vet var mina vita papper är. Jag vill rita/måla/kludda, men det funkar inte riktigt på rutigt och randigt papper. Om man inte ska måla streck och rutor.
Jag har iallafall möblerat om lite på väggarna, och satt upp lapparna vi fick skriva till varandra i slutet av gymnasiet. Kände att jag kan behöva det på depp-dagarna. Hälften av dem proklamerar ut att jag är "smart". Yep. That's me! Häråt mensa, folk tycker jag är smart!

Igår såg jag The number 23 igen, den hade inte blivit bättre sen sist. Höjdpunkten var nyhetsavbrottet med strippen som sa att Färjestad vunnit över Brynäs. Ha! 
Halva filmen gick åt till telefonsamtal dock. VARFÖR, kära gud, VARFÖR ringer folk alltid MIG på fyllan?! Sista samtalet missade jag dock eftersom jag sov men det är väl ingen större förlust, det hade låtit som vanligt: "Kom och festa." "Nej." "Hepp. Hora" "Dra åt helvete.". Mycket givande.

Imorgon kommer Karro hem. Det är fint. I miss you, hun! Får väl se hur länge hon stannar den här gången ;)

Eftersom man alltid tänker så djupa tankar när man kissar och/eller rökar och jag precis varit ute och rökat så kom jag på världens finaste idé (i sann kreativitetsanda). Det vore galet kul att sätta upp en lapp på dörren, i stil med "ingen reklam", fast "moderater, jehovas vittnen och radiotjänst undanbedes vänligt men bestämt" o så någon förklaring i stil med "mitt hjärta är rött, jag kan inte bry mig mindre om religion hur mycket jag än försöker och JAG HAR INGEN JÄVLA TV!". Hets mot folkgrupp?

Peace out.

Idag är bara Raymond & Maria tillåtet i mina högtalare. Musiken passar vädret, känslor, tankar, allt. Helt plötsligt känns stan så tom.

Jag har precis försökt läsa in mig på ett ämne jag knappt visste existerade i Sverige - fotbollshuliganer. Givetvis har vi alla läst något eller sett ett nyhetsinslag men jag visste inte att det var så vanligt förekommande.

Det är en väldans massa tankar som snurrar nu, men det första ordet som dyker upp i hjärnan är faktiskt gemenskap. Det spelar egentligen ingen roll vad man håller på med - går på konsert, deltar i en bokklubb eller slåss för sitt fotbollslag - någonstans känner man ändå gemenskap med de man umgås med. Frågan är vart man ska dra gränsen i det här sammanhanget? Antalet fotbollshuliganer är väldigt litet om man jämför med hela antalet fotbollssupportrar och det finns faktist ett antal tusen personer som kan känna gemenskap i klacken utan att använda våld. Alltså behövs faktiskt inte våldet för att dela kärleken till ett fotbollslag.

Men är det då i kärleken till laget gemenskapen ligger eller är det i våldet? Människor har ett behov av att rättfärdiga sitt våld, oavsett vad man har för anledning - alkohol, religion, provokation. Varför kasta skit på ett fotbollslag man påstår att man slåss för? Är det verkligen okej att låta andra supporters lida genom att lagen får spela inför tomma läktare? I bkf (bare knuckle fight) slåss man för att man tycker det är "kul" och behöver ingen anledning, kan inte fotbollshuliganerna göra likadant? Eller måste de ha någonting att slåss för? Och mot?

Att människor behöver få ur sig agressivitet är inte ovanligt. Vissa löser det genom sublimering - man omvandlar sin ilska till något som är socialt accepterat. Vissa börjar sporta, andra skriver och jag spelar trummor. Om detta är killarnas (och tjejernas) sätt att få ur sig sin ilska utan att skada utomstående så låter det ändå som en ganska bra lösning. Istället för att gå på krogen och slåss med första bästa så träffas man och alla vet vad det går ut på. Givetvis kan det även här gå riktigt illa till och från, men på något sätt vet man ändå vad man ger sig in på.

"Lyckad interaktion med högt EE" är kanske inte det man tänker på i sådana här situationer men det är faktiskt det det handlar om. Gruppen har ett gemensamt mål, de känner samhörighet och har klara gränser mot utomstående. Adrenalinet flödar och man blir upp-pumpad; självförtroendet, humöret och modet stiger.

Så - fotbollsvåld, rätt eller fel?

... in i dimman!

Första gången jag går ifrån en tenta och tänker "ja, där satt den!"

Wooooho, living the dream!

Fadderfest ikväll. Full? Jag?

Seriöst, jag bryter ihop!!! Pluggar som en tok, tänker "det här kan jag" - sen ska jag formulera skiten också! HELVETES JÄVLA *INSERT VALFRITT FULT ORD*!!!! Tentaångesten is killing me!
Sen att jag inte kan de olika psykologiinriktningarna hjälper ju inte direkt heller. Det är FETT mycket att lära sig och jag kommer bara blanda ihop det ändå. Helvete helvete helvete.

Sitter hemma hos fröken Åhs och hjälper henne med plugget istället för att plugga själv. Inte så jättebra kanske, men det är väl sån jag är :) Börjar, efter x antal koppar kaffe, bli lite rastlös. Promenix med J snart, förhoppningsvis. Madonna är på ztv, tanten står och pillar sig i mumindalen, men hey, gamla människor får också ha sex, right? Men som alla andra kanske de inte borde ha det i tv... Jag har alldeles för dålig koncentrationsförmåga och kreativitet för att skriva i bloggen nu känner jag. Ha överseende, gott folk. Peace out.

Jell-o!

Söndag kväll, jag är grymt sugen på banan och Uzi är sur för att hon inte får någon burkmat.

Har lagt smink på smink hela helgen och misstänker att jag ser grymt sliten ut. Jag vågar inte kolla efter.

Dopido, jag har absolut ingen aning om vad jag ska skriva faktiskt. Helgen har varit sjukt trevlig, snart börjar nollningen och tentan from hell gick förmodligen bajs igen. Hoping for the best but expecting the worst liksom. Det är nog fan nåt av det värsta som finns, att inte veta.

Om någon man känner är med om en olycka vill man hellre veta att de har avlidit än att inte veta alls. Om det har gått skit på tentan vill man hellre veta det än att inte veta. Hatar rättningstiden. Sedan är det krånglet med kärlek och skit - vill man verkligen veta att personen inte är intresserad eller vill man gå runt med fjärilarna i magen? Om man pussas och gosar, vill man då hellre veta att personen bara vill vara KK eller umgås lyckligt ovetandes?
Well, enough bullshit - det finns en poäng någonstans.

Nu är klockan halv nio och jag tänkte kolla How I met your mother. Peace out.

Jo, ja, men precis..

Gud, jag är så fett uttråkad. Jag borde VERKLIGEN plugga på socialpolitiken men jag orkar inte. Det är så grymt tråkigt så ögonen rör sig bara och inget går in i skallen.

Idag är bättre än igår, förutom koncentrationsförmågan då. Eller ja.. Sitta på Qx och zappa mellan folk går koncentrera sig på men läsa funkar inte. Inte alls. Jag är sugen på att träffa en viss tjej och tjöta bort en timme på Espresso House, så som det brukade vara, så som det inte är nu. Det är väl iofs mitt fel med men.

Nollningen börjar snart iallafall och det är kul. Om jag får tag på nån jäkla overall vill säga. Fuck fuck fuck. Lite klent på pengafronten såhär efter jul, och 300 spänn för ett stycke blått plagg känns inte överdrivet lockande innan den tjugofemte alltså.

Jag är t o m för rastlös för att skriva här för helskotta. Fan.

Peace out.

I can't fucking do this. Jag har en klump i halsen, ögonen envisas med att tåras, magen gör ont, hjärtat värker.



Det skulle vart du...

full som fan. hjärta Ida. Och Elin. Karin är min älsklingl Och Lisa x2.