Joråsåatteh..

Note to self: Inte ha mjukisbyxor nästa gång jag kelar med Ernst. Mitt knä är sönderklöst. Den katten vet hur man gosar!

I torsdags var vi på WCR. Eller ja, nästan. Utanför iallafall. Ikväll blir det same thing, fast Metaltown. Bror vill se In Flames. En sväng till Josefine innan med :)
Har redan korkat upp dock. Tyckte jag förtjänade ett glas vin för min excellenta städning. En fyrarummare bebodd av fem katter är inte att leka med. Herregud.

Jag saknar min man!

Det var väl ungefär det. Inspirerande blogginlägg. Heja.

Peace out.

Haters makes me famous - Öppet brev till Herrljungas yngre befolkning

På grund av ett samtal igår väljer jag att bemöta kritik och rykten idag. Somliga kommer läsa det här, somliga inte, men eftersom skitsnack sällan når huvupersonens öron verkar detta som ett någorlunda okej sätt.

Jag har bara fått höra ett par av ryktena och jag tror inte jag vill höra fler. Främst för att det gör mig fruktansvärt ledsen. Det är lätt att säga att man inte bryr sig men det är klart jag gör det. Problemet är, eftersom jag inte bor i Herrljunga längre, att det skadar de jag bryr mig om mer än mig själv. Förr eller senare kommer det fram till mina föräldrar eller mina älskade syskon. Alla pratar med alla, era föräldrar ringer (!) mina o.s.v.
Vad ni inte tänker på är att jag är en helt vanlig ungdom precis som ni - jag saknar min mamma, jag busar med mina bröder, jag gråter, jag älskar min katt.

Vad ryktena handlar om kan jag bara gissa mig till men jag anar att en del har med mitt val av partners att göra. Varför man nu väljer att tycka illa om en människa av den anledningen har helt gått mig förbi. Jag har sex när jag vill och jag har haft turen att få tillbringa tid med dem jag varit förälskad i. Jag älskade mitt ex, jag grät när det tog slut, vi hade våra upp- och neddagar, och att tro att det hade med någon image att göra är bara löjligt. Innan vi blev tillsammans visste jag inte vem människan var. Folk blir extremt förvånade av att höra det men så var det. Kanske var det därför jag blev så sårad, för att jag inte visste hur han var.

Efter månader av att gråta mig själv till sömns hittade jag killen som fortfarande är The One för mig. Jag förstår mycket väl att jag inte är den enda som är intresserad av honom, just för att han är så fantastisk. Det är svårt att beskriva lyckan jag känner över att han är kär i just mig. Jag är också ful när jag vaknar på morgonen, jag går på toa, jag har orakade ben. Jag är som er. Han vill ha mig trots detta, och jag ger inte upp honom på grund av rykten.

Vad gäller saker helt tagna ur luften - som den absurda idé att jag skulle varit otrogen på det lokala utestället... Ja, vad kan jag säga? Jag blev både chockad och full i skratt. Ingen vid sina sinnes fulla bruk som bor 25 mil från Herrljunga skulle åka dit om man ville vara otrogen. Alla får reda på allt och jag är mycket väl medveten om det. Det är en förolämpning mot min intelligens - och jo, tro det eller ej; jag är smart. Inte bara det, jag är lätt att prata med, är öppensinnad och rolig att dricka öl med. Att bilda sig en uppfattning om någon man aldrig pratat med är okunnigt och trångsynt. Välkomna fram att prata en stund nästa gång vi ses så ska jag göra mitt bästa för att dementera, eller bekräfta, era förutfattade meningar. Ännu bättre - bilda en egen uppfattning av mig, det är ganska lätt.

Om det nu skulle vara något jag gjort som irriterar er och ni nödvändigtvis måste snacka skit så snälla, snälla; stå för det. Får jag höra vem som sagt vad är jag inte rädd för att konfrontera personen i fråga. Skulle ni då stå där och säga saker i stil med "det var inte jag som började säga det" så tappar jag all respekt för er. Utan att blinka. Alla är värda en chans, men kan man inte stå för vad man sagt har man förbrukat den chansen.

Avslutningsvis - jag har länge vetat att den här orten är för liten för mig. Jag har flyttat, jag har utvecklats. Jag bara hoppas på att ni får chansen att göra detsamma.

Alexandra

Ont i magen, kan inte gå till dagis på hela dagen.

Det är dagar som den här man vill operera bort äggstockar och livmoder och hela skiten. Ont i magen, ont i ryggen, ont i insidan av låren, illamående. Inte helt okej. För en halvtimme sedan låg jag i fosterställning i sängen och kämpade för att inte gråta som ett barn. Två Ibumetin senare mår jag lite bättre men har istället fått huvudvärk. Sådana här dagar ska man inte jobba. Behöver pengarna dock.

SK borde ringa om lägenheten idag, det har gått galet lång tid nu. Börjar nästan bli lite nervös. Inte okej.

Saknar min man som en tok. Ikväll, ikväll, ikväll. Tjoho :)
När man redan har någon är det många fler som raggar för att man är så självsäker på något sätt. Fungerar detta även om man inte ses ansikte mot ansikte tro? Igår fick jag sms av någon som "bara ville höra hur det var med mig" och "tänkte på mig". Jo men visst hörru. Efterhängset ex fortsätter smsa även om jag inte förstår varför. Jag är inte intresserad, inte det minsta. Jag är kär i någon annan och jag klarar mig finfint med honom. Främst för att han är bättre än de flesta. Definitivt bäst på kärleksfronten.

Jag hade helst varit hemma idag och haft ont och kollat på svampbob fyrkant, men nu börjar det bli dags att bege sig till tåget med paraflaxet i högsta hugg. Wish me luck.

Peace out.

Same old whining.

Nu är det sommarlov. B-uppsatsen klar och inlämnad, godkänd i allt och två terminer avklarade. Okej, må så vara att jag börjar jobba redan på måndag men det är i allra högsta grad oväsentligt. Sommarlov från skolan får jag iallafall, och att jobba förvandlar iallafall inte hjärnan till jordnötssmör. Jag är fullständigt utmattad, det känns som jag krockat med en vägg. Inte bara för att jag lyckades sträcka insidan av låret när vi spelade fotboll, utan för att det faktiskt är så mycket jobbigare att plugga än att jobba. Den senaste stressen i skolan har inte varit human och jag känner mig utbränd, fastbränd och vidbränd.

Sommarlov till trots ska jag faktiskt inte döda några hjärnceller ikväll. Icke, njet, nein. Jag har tvättid mellan 20 och 24 ser ni. Sådan är jag.
Främst för att jag drar härifrån imorgon. 12.31 närmare bestämt. Jag är så pirrig i magen just nu att jag inte kommer kunna somna ikväll. Det känns som kvällen innan julafton. Förutom att kvällen innan julafton faktiskt inte är alls så speciell längre, men ni förstår vad jag menar.

Jag har nu endast två kapitel kvar av John Marsdens helt fantastiska serie. Jag är grymt nyfiken men har lovat mig själv att inte läsa dem förrän jag ska sova ikväll. Nu är det riktigt spännande inför upplösningen, vilka lever och vilka är döda? Jag hoppas på ett lyckligt slut, annars kan det mycket väl bli så att jag gråter en smula. Lite sorgligt känns det att ha tagit sig igenom alla böckerna, vad ska jag nu läsa? Ska jag återgå till deckare där jag aldrig kommer ihåg vem som skriver om vad och vilka jag läst? Eller rent av bli intellektuell och återigen försöka ta mig längre än två kapitel i Mein Kampf? Detta får framtiden utvisa men jag tror på det första. Vad jag skulle behöva är en ny serie att läsa. Tips?

Nu ska jag ta mig ett par koppar kaffe för att inte somna halvvägs igenom tvätten. Peace out.

Won't you carry me home?

Gårdagen spenderades hos Åkerman tillsammans med Johannes. Öl, kort och fotboll roade oss denna onsdagskväll. Efter att ha fått kortleken kastad på mig på grund av för många vinster på rad lyckades jag börja förlora lite men ändå blev jag Führer ett par gånger och lyckades till och med vinna i Chicago. Heja mig! Jag vinner aldrig någonting. Eller jo, när jag var elva vann jag en Eva&Adam-film i en internettävling. Det var ett stolt ögonblick. Jag har 10 kr att hämta ut på en lott också. På den nivån ligger det, som mest. Oftast vinner jag inte alls.
Johannes var tvungen att avsluta kvällen tidigare eftersom han skulle upp och ha opponering idag. Jag tror vi båda kände oss lite gråtiga när vi tog farväl, men ändå ska vi tillbringa sommaren en timme ifrån varandra. Det går nog bra. Vid enorm saknad kastar jag mig på tåget!

Jag hatar att känna att jag måste göra saker. Städa går väl bra, men inte när jag vet att jag måste. Lägenheten ska vara ren och fin när jag åker söderut i helgen, och tvätta måste jag med göra. Jag orkar inte med det här! Rastlös och ledsen är jag med. Var jag än är längtar jag till det andra stället. Att vara utan katten tär på mig. Att gå och vänta på att det ska bli dags att åka ner tär ännu mer. Jag saknar rödtott.

Magnus skulle höra av sig så att vi kan träffas innan jag åker ner och han upp. Herrljunga-Boden är ingen endagsutflykt direkt. Det känns lite sent att dricka kaffe dock, vi får väl se hur det blir.

Varför blir ordet sommar så ångestladdat? Alla åker åt olika håll, de man är van vid att ha en bussresa bort måste man plötsligt klara sig utan i MÅNADER! Det gör mig jättesentimental. Suck. Jag borde fortsätta städa nu.

Peace out, älsklingar!

Himlen blå, vill jag nå, när jag fångas utav vindeeeeen.

Gårdagen skulle bli lugn due to opponering idag. Icke. Johannes kom hit för att fira skatteåterbäringen med film. Med sig hade han en flaska champagne som vi blev lite fnittriga på och roade oss med att tömma mitt barskåp (läs kylskåp med bärs i). Opponeringen gick trots detta bra, vi blev inte totalsågade. Note to self dock; aldrig någonsin vara i plugget 8 timmar utan att bakfyllebajsa. Det är hemskt.
Dagens kommentar stod Micke för: Elin går och pratar med två i gruppen vi opponerat på för att försäkra sig om att de inte tagit illa upp. Efter att de försäkrat att allt är lugnt kommer Micke, pekar på dem och skriker "jäääääklar vad sågade ni blev, haha!"

Jag borde hoppa in i duschen för att ta mig till Åkerman. Sommarlovsfirande står på schemat för min del (komplettering till trots), Åkerman ska förmodligen supa bort sorgerna från dagens salstenta och Johannes ska bli opponerad på imorgon, även det anledning att knäcka en öl eller fem.
Eftersom jag är galet sugen på att spela fotboll ska jag försöka övertala dem att göra det med mig, vi får se hur detta går.

Da Buzz kan vara ett av de bästa svenska nostalgibanden. Jag har totalsnöat in på dem. För er som inte pallar hela skivan finns här en kortversion: Da Buzz – Da Buzz Club Mix. Riktigt bra!

Jag får väl ta och duscha då. Det är ju trots allt ett tag sedan julbadet. Peace out, vänner!

Love bi-polar

Hot n cold beskriver det. Boken av Helen Fielding jag läste igår beskriver det. Men inte fan kan man lära sig av andras misstag! Jag jobbar inte så, jag vill göra mina egna. Förmodligen kommer han fortsätta att vela, men har han sagt att han bestämt sig får jag lita på det. En gång. Suck. Vad hände med alla normala killar som vill hålla handen och gosa och vara puttinuttkära? Måste allt vara ett jäkla spel? På-av-på-av. Visst, jag kanske spelar ointresserad till och från, men det är när de inte hör av sig. Varför ska jag skicka 5 sms om dagen om de spelar svårtflörtade? Inte en chans! Då kör jag samma grej. Tycker dock vi borde kommit över det där nu, sluta spela och krama mig!

So give me a sign

No matter how hard I try
You keep pushing me aside
And I can't break through
There's no talking to you
It's so sad that you're leaving
It takes time to believe it
But after all is said and done
You're gonna be the lonely one, oh

Tänkvärt. Hur långt kan man krypa, hur lågt kan man sjunka, innan man bestämmer sig för att ge upp?

Ölen i blodet, katten i knät.

Varför måste allt vara lekande lätt men samtidigt så ohyggligt svårt? Jag vågar inte välja, jag vill inte bränna broar. Jag vill ha kakan som jag äter kvar på bordet hela livet.

So when will I live my life just for me?

Barnfilm nu - Rock a doodle för att hylla nostalgin och fira alla G som numera pryder mina meriter.

RSS 2.0