skuldraaa

Gårdagen spenderades hos Åkerman tillsammans med Johannes. Öl, kort och fotboll roade oss denna onsdagskväll. Efter att ha fått kortleken kastad på mig på grund av för många vinster på rad lyckades jag börja förlora lite men ändå blev jag Führer ett par gånger och lyckades till och med vinna i Chicago. Heja mig! Jag vinner aldrig någonting. Eller jo, när jag var elva vann jag en Eva&Adam-film i en internettävling. Det var ett stolt ögonblick. Jag har 10 kr att hämta ut på en lott också. På den nivån ligger det, som mest. Oftast vinner jag inte alls.
Johannes var tvungen att avsluta kvällen tidigare eftersom han skulle upp och ha opponering idag. Jag tror vi båda kände oss lite gråtiga när vi tog farväl, men ändå ska vi tillbringa sommaren en timme ifrån varandra. Det går nog bra. Vid enorm saknad kastar jag mig på tåget!

Jag hatar att känna att jag måste göra saker. Städa går väl bra, men inte när jag vet att jag måste. Lägenheten ska vara ren och fin när jag åker söderut i helgen, och tvätta måste jag med göra. Jag orkar inte med det här! Rastlös och ledsen är jag med. Var jag än är längtar jag till det andra stället. Att vara utan katten tär på mig. Att gå och vänta på att det ska bli dags att åka ner tär ännu mer. Jag saknar rödtott.

Magnus skulle höra av sig så att vi kan träffas innan jag åker ner och han upp. Herrljunga-Boden är ingen endagsutflykt direkt. Det känns lite sent att dricka kaffe dock, vi får väl se hur det blir.

Varför blir ordet sommar så ångestladdat? Alla åker åt olika håll, de man är van vid att ha en bussresa bort måste man plötsligt klara sig utan i MÅNADER! Det gör mig jättesentimental. Suck. Jag borde fortsätta städa nu.

Peace out, älsklingar!