Let my freak flag fly
Och så var det lördag, fastän det egentligen borde vara söndag. Jag släpper lite på mitt återhållsamma alkoholbruk och drar en tredagarsfylla. Nåja, inte konstant full i tre dagar, men tre helkvällar. Det blir som det blir när folk vill ut på olika dagar.
I torsdags var vi som sagt på Tempel och det var trevligt. Jag fick träffa sötograbb x2. Utan att avslöja för mycket av mina märkliga tankebanor kan jag säga att jag hade längtat! En trevlig bussresa upp mot Campus för att sova, vaknar på fredagen och är gött bakfull. Bara att sätta sig på bussen hemåt för att kela med min försummade katt innan det bär av mot det berömda studentboendet Hästen.
Det blev en kväll i nostalgins tecken. Magnus var vänlig nog att berätta om hur det minsann var när han var liten och att jag a-ha-haldrig hade klarat mig då! Jag är villig att hålla med honom. Jag är en internethora och att leka med barr och kottar har aldrig framstått som en lockande aktivitet. Ytterligare samtal handlade om mannen som stoppade upp en tumme i ändalykten på sina motståndare. Han var visst rugbyspelare eller något. Uttrycket "tummen upp" har iallafall fått en helt annan innebörd för mig nu.
Efter x antal 7.0or som steg Magnus ganska hårt åt huvudet upptäckte han till sin förtjusning att det "var en farbror på flaskan!". "Titta, nu ser man honom inte, men när man dricker så syns han! Det är en FARBROR på flaskan!". Och jag skrattade tills jag dog. Nästan.
Vi bestämde oss för att strunta i Blue moon, trots det faktum att det var sista gången de hade öppet på obestämd framtid, och gick istället direkt till Leprechaun. Två öl, för många cigaretter och några skratt senare drog Magnus hem p g a en tidigare uppnådd mängd alkohol i blodet. Kvar satt jag och Åkerman och tjötade lite innan sötaste dök upp. Jag var en dålig vän och försummade Johan litegrann, men han satt ändå i sina egna kärlekstankar. Vid stängningsdags drog Åkerman hemåt och jag och sötaste trallade vidare mot Koriander. Jag stod i kön, galet nervös eftersom jag faktiskt inte får komma in där, men det visade sig att det inte behövdes. Vi fick inte komma in, men det berodde inte på min ålder utan på mitt sällskaps promillehalt. Vidare mot Ankan, tar oss in, 80 spänn i inträde, jag hinner ta tre klunkar på min öl och sen blir mitt sällskap haffat av en vakt. Herrejesus tänkte jag och trots invändningar från sällskapets håll såg jag till att få på oss på en buss. Jag sa ju att dina uttryck skulle ringa i mitt huvud, och det gör de. Tro mig. Borde sjunga lite kampsånger för att få ut dem. Eller skaka lite på huvudet så de trillar ut, det fungerar, det vet ju alla. Eller ja - man blir illamående och kräks iallafall och då tänker man inte på dem. Med andra ord - högst ickevetenskapliga tester har bevisat att det fungerar. Teoretiskt.
Om två timmar kommer Johannes som jag har saknat maaassor! X antal öl senare hittas vi på random krog, stödjandes på varandra. Antagligen Nöjesfabriken där vi försöker oss på någon form av dans. Come find me!
Peace out, vänner och folk jag inte känner.
I torsdags var vi som sagt på Tempel och det var trevligt. Jag fick träffa sötograbb x2. Utan att avslöja för mycket av mina märkliga tankebanor kan jag säga att jag hade längtat! En trevlig bussresa upp mot Campus för att sova, vaknar på fredagen och är gött bakfull. Bara att sätta sig på bussen hemåt för att kela med min försummade katt innan det bär av mot det berömda studentboendet Hästen.
Det blev en kväll i nostalgins tecken. Magnus var vänlig nog att berätta om hur det minsann var när han var liten och att jag a-ha-haldrig hade klarat mig då! Jag är villig att hålla med honom. Jag är en internethora och att leka med barr och kottar har aldrig framstått som en lockande aktivitet. Ytterligare samtal handlade om mannen som stoppade upp en tumme i ändalykten på sina motståndare. Han var visst rugbyspelare eller något. Uttrycket "tummen upp" har iallafall fått en helt annan innebörd för mig nu.
Efter x antal 7.0or som steg Magnus ganska hårt åt huvudet upptäckte han till sin förtjusning att det "var en farbror på flaskan!". "Titta, nu ser man honom inte, men när man dricker så syns han! Det är en FARBROR på flaskan!". Och jag skrattade tills jag dog. Nästan.
Vi bestämde oss för att strunta i Blue moon, trots det faktum att det var sista gången de hade öppet på obestämd framtid, och gick istället direkt till Leprechaun. Två öl, för många cigaretter och några skratt senare drog Magnus hem p g a en tidigare uppnådd mängd alkohol i blodet. Kvar satt jag och Åkerman och tjötade lite innan sötaste dök upp. Jag var en dålig vän och försummade Johan litegrann, men han satt ändå i sina egna kärlekstankar. Vid stängningsdags drog Åkerman hemåt och jag och sötaste trallade vidare mot Koriander. Jag stod i kön, galet nervös eftersom jag faktiskt inte får komma in där, men det visade sig att det inte behövdes. Vi fick inte komma in, men det berodde inte på min ålder utan på mitt sällskaps promillehalt. Vidare mot Ankan, tar oss in, 80 spänn i inträde, jag hinner ta tre klunkar på min öl och sen blir mitt sällskap haffat av en vakt. Herrejesus tänkte jag och trots invändningar från sällskapets håll såg jag till att få på oss på en buss. Jag sa ju att dina uttryck skulle ringa i mitt huvud, och det gör de. Tro mig. Borde sjunga lite kampsånger för att få ut dem. Eller skaka lite på huvudet så de trillar ut, det fungerar, det vet ju alla. Eller ja - man blir illamående och kräks iallafall och då tänker man inte på dem. Med andra ord - högst ickevetenskapliga tester har bevisat att det fungerar. Teoretiskt.
Om två timmar kommer Johannes som jag har saknat maaassor! X antal öl senare hittas vi på random krog, stödjandes på varandra. Antagligen Nöjesfabriken där vi försöker oss på någon form av dans. Come find me!
Peace out, vänner och folk jag inte känner.
Kommentarer
Trackback
