Du behöver inte tuta, jag vet att jag ser förjävlig ut!
En välbehövd kopp kaffe och kattklor i låret - jag börjar nästan känna mig som en människa igen. Dessutom fick jag precis syn på min morfars underline på msn vilket gav upphov till ett leende; "VAR GLAD ELLER DÖ!". Än är det krut i mannen!
Igår tog jag bussen upp till Rud och fick för första gången beskåda denna stadsdel på nära håll. Susannas lägenhet var fin och badrummet helt underbart, dock var garderobs-köket inte så lockande så jag är rätt nöjd med min skolåda ändå.
Efter en shoppingrunda på Pekås för att inhandla folköl och slödricka tog jag över hennes dator för att göra världens bästa spellista i iTunes. Johannes och Susanna muttrade lite när jag var klar men jag var glad, and that's what really matters.
Efter att ha kört ett kortspel av något slag vilket enbart gick ut på att få folk fulla fort (jag bangade när det kom upp i 6 klunkar per kort) upptäckte vi att det var Earth Hour, vilket ledde till tända ljus och "Jag har aldrig..." på hennes golv. Det är fascinerande hur otroligt fort man kommer in på sex. Människan är ett nyfiket djur, speciellt när det gäller tabubelagda saker och vi hann väl avverka det mesta förutom sex med blåvalar.
Ungefär här började jag bli rastlös och kände hur det ryckte i mina lurviga som jag gärna ville svänga på dansgolvet så efter att ha blivit övertalad att låna Susannas push-up-bh och trycka upp tuttarna under hakan tog vi oss ner mot stan. Vi styrde kosan mot bankomaten och döm om min förvåning när jag får en cider uppkörd i ansiktet. Jag tittade lite misstänksamt på personen cidern tillhörde och undrade om hon lagt roofies i den men så var tydligen inte fallet så jag sa tack och bock och fortsatte alkoholintaget.
Musikquiz på väg till Nöjes, upplysning om att studentrabatten endast gällde till klockan elva, och sedan var vi inne. Jag hörde musiken kalla på mig inifrån Schlagerbaren men mina vänner kände sig för nyktra vilket resulterade i ytterligare en öl. När vi väl kom in på dansgolvet fick jag en otroligt bra idé - upp på Johannes rygg! Denna björn är dock inte så stark som han ser ut vilket resulterade i att vi hamnade på varandra på golvet. Efter en stund upptäcker han att han lyckats köra handen i glas-splitter och cuttat upp handen en smula. Jag ser medlidsamt på honom, bara för att ett par minuter senare upptäcka att min ena hand känns väldigt oljig. Jag tittar ner och upptäcker att - ojsan hoppsan - hela handen är täckt i blod. Så länge det inte gör ont är det ingen fara resonerade jag men Johannes sprang iväg efter papper och Susanna övertalade mig att trycka pappret hårt och länge mot den lilla skråman.
Det plingade till i fickan och jag läste smset som löd "Sov hos mig ikväll? No sex... Vill inte vara ensam inatt bara". Yes box tänkte jag och efter att vi lämnat Nöjes ringde jag upp avsändaren bara för att få veta att nästa buss skulle gå om sju minuter. Jag (som ligger i sporadisk hårdträning för SM i gång) började knata på och lämnade vännerna bakom mig. De tyckte jag var dum men jag hojtade mycket bestämt och mycket högt att "JAG SKA FÅ LIGGA!" och fortsatte i mitt omänskliga tempo. Nu var ju inte detta riktigt sant, men är man stämplad som ett retfullt sadistsvin måste man bannemig kämpa för att hålla uppe den imagen! Här lyckades jag dessutom bli sinnessjukt sugen på grillad kyckling och potatissallad och höll på att börja grina när jag insåg att jag inte skulle hem till mig och njuta av denna enkla men otroligt goda gourmetmat.
Sällskapets bostadsområde var lerigt men h-e-r-r-e-j-ä-v-l-a-r vilken fin lägenhet! Rätt mycket större än min och bara 3700 i månaden. Jag ska bannemig ringa Stub och kräva en sådan! Vi försökte oss på en film som säkert var jättebra men jag hängde inte med p g a diskussioner och sms från sötaste, som tydde på narkotikabruk, mental instabilitet eller båda. Nej, skämt åsido, jag fick ett par skrattattacker där men jag blev genuint glad av smsen.
Vaknade imorse av världens galnaste alarm som fick mig att fundera på om vi blev flygbombade, och fick veta att han skulle ha grupparbete så jag fick kila därifrån men nästa buss skulle gå om sju minuter. Jag trallar iväg mot bussen, ser att den börjar åka, viftar, springer, kommer på bussen och upptäcker att den svänger åt fel håll. Heja. Det var ju bannemig inte 1an jag hade kastat mig på utan 54an mot Välsviken! För att citera allas vår tokroliga Markoolio (ja, jag kanske råkar ha ett par av hans låtar i min Sommar-lista på Spotify. SO WHAT?! Musikfascister!): "jag tänker shit, det här är inte sant!". Lyckas efter en liten promenad och en kvarts väntan komma på rätt buss. Sliten och med mörk ögonskugga i halva ansiktet som något annat tjackluder bestämmer jag mig för att promenixa från Torget. Det var kallt som fan så nu sitter jag här med mitt Tom & Jerry-täcke och bakfyllefrossa.
Skickade iväg ett litet sms till sötaste och frågade om han var vaken, men inget svar brukar tyda på att så inte är fallet. Jag hade tänkt mig hopp i sängen, en corona-pinne i magen och bli bjuden på kaffe, men icke! Möjligt även att filosofier om fallande träd, djupa tankar om uppgång & fall samt knäskålskrossning (INGEN kallar mig "kexet"! INGEN!) hade stått på schemat.
Well well, jag tar mig en kopp kaffe till och lyssnar lite mer på herr Thåström. Allt löser sig. Peace out.
Igår tog jag bussen upp till Rud och fick för första gången beskåda denna stadsdel på nära håll. Susannas lägenhet var fin och badrummet helt underbart, dock var garderobs-köket inte så lockande så jag är rätt nöjd med min skolåda ändå.
Efter en shoppingrunda på Pekås för att inhandla folköl och slödricka tog jag över hennes dator för att göra världens bästa spellista i iTunes. Johannes och Susanna muttrade lite när jag var klar men jag var glad, and that's what really matters.
Efter att ha kört ett kortspel av något slag vilket enbart gick ut på att få folk fulla fort (jag bangade när det kom upp i 6 klunkar per kort) upptäckte vi att det var Earth Hour, vilket ledde till tända ljus och "Jag har aldrig..." på hennes golv. Det är fascinerande hur otroligt fort man kommer in på sex. Människan är ett nyfiket djur, speciellt när det gäller tabubelagda saker och vi hann väl avverka det mesta förutom sex med blåvalar.
Ungefär här började jag bli rastlös och kände hur det ryckte i mina lurviga som jag gärna ville svänga på dansgolvet så efter att ha blivit övertalad att låna Susannas push-up-bh och trycka upp tuttarna under hakan tog vi oss ner mot stan. Vi styrde kosan mot bankomaten och döm om min förvåning när jag får en cider uppkörd i ansiktet. Jag tittade lite misstänksamt på personen cidern tillhörde och undrade om hon lagt roofies i den men så var tydligen inte fallet så jag sa tack och bock och fortsatte alkoholintaget.
Musikquiz på väg till Nöjes, upplysning om att studentrabatten endast gällde till klockan elva, och sedan var vi inne. Jag hörde musiken kalla på mig inifrån Schlagerbaren men mina vänner kände sig för nyktra vilket resulterade i ytterligare en öl. När vi väl kom in på dansgolvet fick jag en otroligt bra idé - upp på Johannes rygg! Denna björn är dock inte så stark som han ser ut vilket resulterade i att vi hamnade på varandra på golvet. Efter en stund upptäcker han att han lyckats köra handen i glas-splitter och cuttat upp handen en smula. Jag ser medlidsamt på honom, bara för att ett par minuter senare upptäcka att min ena hand känns väldigt oljig. Jag tittar ner och upptäcker att - ojsan hoppsan - hela handen är täckt i blod. Så länge det inte gör ont är det ingen fara resonerade jag men Johannes sprang iväg efter papper och Susanna övertalade mig att trycka pappret hårt och länge mot den lilla skråman.
Det plingade till i fickan och jag läste smset som löd "Sov hos mig ikväll? No sex... Vill inte vara ensam inatt bara". Yes box tänkte jag och efter att vi lämnat Nöjes ringde jag upp avsändaren bara för att få veta att nästa buss skulle gå om sju minuter. Jag (som ligger i sporadisk hårdträning för SM i gång) började knata på och lämnade vännerna bakom mig. De tyckte jag var dum men jag hojtade mycket bestämt och mycket högt att "JAG SKA FÅ LIGGA!" och fortsatte i mitt omänskliga tempo. Nu var ju inte detta riktigt sant, men är man stämplad som ett retfullt sadistsvin måste man bannemig kämpa för att hålla uppe den imagen! Här lyckades jag dessutom bli sinnessjukt sugen på grillad kyckling och potatissallad och höll på att börja grina när jag insåg att jag inte skulle hem till mig och njuta av denna enkla men otroligt goda gourmetmat.
Sällskapets bostadsområde var lerigt men h-e-r-r-e-j-ä-v-l-a-r vilken fin lägenhet! Rätt mycket större än min och bara 3700 i månaden. Jag ska bannemig ringa Stub och kräva en sådan! Vi försökte oss på en film som säkert var jättebra men jag hängde inte med p g a diskussioner och sms från sötaste, som tydde på narkotikabruk, mental instabilitet eller båda. Nej, skämt åsido, jag fick ett par skrattattacker där men jag blev genuint glad av smsen.
Vaknade imorse av världens galnaste alarm som fick mig att fundera på om vi blev flygbombade, och fick veta att han skulle ha grupparbete så jag fick kila därifrån men nästa buss skulle gå om sju minuter. Jag trallar iväg mot bussen, ser att den börjar åka, viftar, springer, kommer på bussen och upptäcker att den svänger åt fel håll. Heja. Det var ju bannemig inte 1an jag hade kastat mig på utan 54an mot Välsviken! För att citera allas vår tokroliga Markoolio (ja, jag kanske råkar ha ett par av hans låtar i min Sommar-lista på Spotify. SO WHAT?! Musikfascister!): "jag tänker shit, det här är inte sant!". Lyckas efter en liten promenad och en kvarts väntan komma på rätt buss. Sliten och med mörk ögonskugga i halva ansiktet som något annat tjackluder bestämmer jag mig för att promenixa från Torget. Det var kallt som fan så nu sitter jag här med mitt Tom & Jerry-täcke och bakfyllefrossa.
Skickade iväg ett litet sms till sötaste och frågade om han var vaken, men inget svar brukar tyda på att så inte är fallet. Jag hade tänkt mig hopp i sängen, en corona-pinne i magen och bli bjuden på kaffe, men icke! Möjligt även att filosofier om fallande träd, djupa tankar om uppgång & fall samt knäskålskrossning (INGEN kallar mig "kexet"! INGEN!) hade stått på schemat.
Well well, jag tar mig en kopp kaffe till och lyssnar lite mer på herr Thåström. Allt löser sig. Peace out.
Kommentarer
Trackback
