skuldraaa

Lördag. Jag sitter och väntar på att Hannah & Skansen ska komma och hämta sin lillkille. Han har placerat sig inne i duschen och ligger mest och morrar och fräser åt min tös som är social och nyfiken och inte fattar någonting. Två fällande katter i en etta - det är nu hår precis överallt.

Älsklingsrödtott har låtit danskjäveln gå loss med trimmern. Herregud. Omvänd skallighet typ - en krans av hår där fram istället. Käre barn.

Igår släpade jag med mig Susanna till Karlstads nya queerklubb. Vi konstaterade att dansstilen var annorlunda, att folk är slynor och att musiken var konstig men gick att röra sig till.

Imorse hade jag fått ett sms och ja, vad kan man säga? Det finns en gräns för hur mycket man kan krypa för folk. Jag har nått den gränsen. Det finns mycket att säga, du tar dig inte ens tiden att lyssna och försöka förstå. Jag ger upp. Jag behöver inte den skiten nu. Jag vet vad jag känner, det jag faller på är att jag inte kan uttrycka det i ord, men visst, go ahead, straffa mig för det.

Nostalgi; Shebang på Spotify. Fint.

Mat på det kanske?

Peace out.