I never work on mondays
Jag går verkligen in i rollen som sjukling. Iförd vit pläd chillar jag framför datorn, oduschad och osminkad. Snörvlingar, nysningar och hostningar avlöser varandra i en evig parad. Att blogga om snor skulle passa mig utmärkt nu, med tanke på att det är det min hjärna är fylld av. Ändå lyckas jag få huvudvärk, i snoret! Vad i helskotta...
Susanna är också sjuk, och eftersom vi är så fyllda av självömkan ligger vi mest i varsin soffa och tittar på tv och snorar. Vi provar dock olika taktiker - hon väljer att snyta sig, jag väljer att snörvla. Vi får väl se vem som blir frisk fortast.
Igår var jag så illa tvungen att släpa mig iväg till djursjukhuset med Uzi. Ett besök som resulterade i en styck drogad katt, en öronspolning på operationsavdelningen, att jag fick lämna min katt där i nätta 4 timmar, och slutligen att jag fick punga upp med 2700 spänn eftersom min försäkring inte täcker öronproblem. Detta var ändå ganska lugnt jämfört med det som komma skulle; lyckas trycka i surkatten 2 piller varje dag och - hör och häpna - hälla öronrengöringsmedel i fröken fräkens öron. Jag kanske skulle starta vadslagning om hur många nya ärr jag kommer ha efter dessa 14 dagar. Efter idag har jag ett sår som ser ut att vara tillräckligt djupt för att bli ett ärr.
Eftersom jag är världens lataste människa är det grymt jobbigt att vara sjuk. Nu tänker ni "Va? Det fanns ju ingen logik i det där!" men joho då, såhär är det; När jag är sjuk kan jag inte göra NÅGONTING. Att gå de nätta 25 metrarna från busshållplatsen till Konsum resulterade i hostattacken Albin (stor hostattack alltså). Att då vara konstant rastlös gör mig sugen på att motionera, t ex jogga. JOGGA! JAG! Slackern i mig är smått förvirrad.
Förutom detta bjuder sjukdomstillståndet på pluggångest. Eftersom jag lyckades vara ganska sent ute har jag inte fått tag i en enda bok från biblioteket. Detta innebär att jag måste slå mig ner på universitetsbiblioteket för att kunna läsa böckerna jag ska ha skrivit 6 sidor om i slutet av veckan. Att gå till biblioteket känns just nu mindre lockande. Helskotta.
Drul åkte hem igår och jag saknar honom redan. Det är lite kul att ha en helt egen svans. Eller, nåja, inte en som sitter fast kanske. Eller? Det kanske är kul med. Äh, fuck this, jag börjar yra och svamla.
Peace out.
Susanna är också sjuk, och eftersom vi är så fyllda av självömkan ligger vi mest i varsin soffa och tittar på tv och snorar. Vi provar dock olika taktiker - hon väljer att snyta sig, jag väljer att snörvla. Vi får väl se vem som blir frisk fortast.
Igår var jag så illa tvungen att släpa mig iväg till djursjukhuset med Uzi. Ett besök som resulterade i en styck drogad katt, en öronspolning på operationsavdelningen, att jag fick lämna min katt där i nätta 4 timmar, och slutligen att jag fick punga upp med 2700 spänn eftersom min försäkring inte täcker öronproblem. Detta var ändå ganska lugnt jämfört med det som komma skulle; lyckas trycka i surkatten 2 piller varje dag och - hör och häpna - hälla öronrengöringsmedel i fröken fräkens öron. Jag kanske skulle starta vadslagning om hur många nya ärr jag kommer ha efter dessa 14 dagar. Efter idag har jag ett sår som ser ut att vara tillräckligt djupt för att bli ett ärr.
Eftersom jag är världens lataste människa är det grymt jobbigt att vara sjuk. Nu tänker ni "Va? Det fanns ju ingen logik i det där!" men joho då, såhär är det; När jag är sjuk kan jag inte göra NÅGONTING. Att gå de nätta 25 metrarna från busshållplatsen till Konsum resulterade i hostattacken Albin (stor hostattack alltså). Att då vara konstant rastlös gör mig sugen på att motionera, t ex jogga. JOGGA! JAG! Slackern i mig är smått förvirrad.
Förutom detta bjuder sjukdomstillståndet på pluggångest. Eftersom jag lyckades vara ganska sent ute har jag inte fått tag i en enda bok från biblioteket. Detta innebär att jag måste slå mig ner på universitetsbiblioteket för att kunna läsa böckerna jag ska ha skrivit 6 sidor om i slutet av veckan. Att gå till biblioteket känns just nu mindre lockande. Helskotta.
Drul åkte hem igår och jag saknar honom redan. Det är lite kul att ha en helt egen svans. Eller, nåja, inte en som sitter fast kanske. Eller? Det kanske är kul med. Äh, fuck this, jag börjar yra och svamla.
Peace out.
Kommentarer
Trackback
