skuldraaa

Idag är det torsdag. Torsdag den tjugonionde. Torsdag den tjugonionde april betyder juridiktenta. Just nu känns det rätt okej. Jag HAR pluggat och jag KAN inte lära mig mer. Lik förbannat vet jag att så fort jag kommer i närheten av hus 11 kommer det kläckas en sisådär 52 fjärilar i min mage. Detta kommer stegra till lite lätt illamående och akut kissnödighet. Förmodligen kommer jag bryta ihop och gråta när jag läst igenom frågorna.
Det positiva med torsdag den tjugonionde april är att ett par klasskompisar styrt upp tentafest. Fest är bra. Antingen firar man eller så dränker man sorgerna. Oavsett vilket så får man dricka öl. Och gå på Tempel. Fint.

Jag funderade på en sak när jag stod och diskade nyss; om man skulle dra uppåttjack innan en tenta, räknas det som doping då? Man kommer ju onekligen både tänka och skriva fortare än alla andra men frågan är hur mycket smart som kommer ut på pappret.

1 timme kvar. 1 timme. Oj oj. Liiite rampfeber har jag allt. Wish me luck.

Peace out.

Jag tänker inte välja att gråta, för jag har inte valt att vara ledsen.

Jag tänker inte välja att skrika, för jag har inte valt att vara arg.

Jag väljer att inte välja.

Och anledningarna? Det finns inga anledningar.

Vem behöver anledningar när man har tjo?

http://www.gratispremium.com/?ref=178916

Kom igen nu gott folk, nu kollar vi om det här funkar. Gör det det är det SÅ värt det.

Unika människor, finns de? Jag förlorade ett antal hjärnceller av det här klippet, och då pallade jag ändå bara se halva: http://technology.todaysbigthing.com/2010/04/16

Givetvis kvitterade Kalmar. I nittiotredje minuten. Det är så jäkla typiskt GAIS.

Idag är det söndag. Jag är trött fastän jag vaknade för 2½ timme sedan, diskberget täcker nu hela diskbänken och jag får huvudvärk av att titta på papprena jag borde läsa igenom sisådär 20 gånger innan torsdag. Därav kvaliteten på blogginlägget.

Jag har förmodligen gjort bort mig fullständigt, fullkomligt, brutalt, men nu är bollen iallafall överpassad. Eller ja... Helt galet hårt överskjuten. Jag vill fan inte ha den längre. Varsågod.

Peace out.

Efter en lång dag utanför hemmet som bestod av plugg, samtalsinspelning och umgänge med fröken Åhs stod jag på torget och väntade på den välkomna bussen med det bekanta numret som skulle föra mig hemåt. Trött i nacken, trött i huvudet och trött i kroppen slappnar jag av med att tända en cigarett och njutningsfullt dra in det första blosset. Givetvis ser jag blixtsnabbt en figur närma sig i ögonvrån och jag hinner tänka "nej för helvete" innan jag hör det, som så många gånger förr; "ursäkta, du har inte en cigg att bjuda på?".
Jag vrider huvudet några grader och ska precis morra något oförskämt när jag ser in i ett par pigga ögon, en läpp-piercing och svart hår. På ungefär en halv sekund hinner jag tänka igenom, och ångra, mitt beslut och ger honom därför ett leende och tar upp mitt Pall mall-paket. Tändare frågar han blygt om också och jag ger den till honom medan jag ler med ögonen i äkta Top Model-stil.

Nej nej, det är inte så att enbart vackra människor får cigaretter, jag var bara för trött för att säga nej till hans hoppfulla blick och hade dessutom ett nästan fullt paket i fickan. OCH - hör och häpna herr Svensson - människan gick inte iväg med ett "tack" kastat över axeln. Nähäedå, han berättade att han varit på jobbintervju och som den trevliga människa jag är fortsatte jag givetvis diskussionen med att fråga hur det gått.
I fem minuter fick jag något så ovanligt som att prata lite med en vilt främmande människa i detta otroligt osociala land Sverige. Vi ska inte diskutera med främlingar. No, icke, njet, här ska vi hoppa till om någon råkar sätta sig för nära på bussen och hastigt titta bort om någons blick råkar möta vår, för så har vi alltid gjort, då fortsätter vi så och därmed basta!

Ska man muta sina medmänniskor med cigaretter för att få sällskap medan man väntar på bussen eller är det helt enkelt så att man ska rikta in sig på gymnasiepojkar med telefonförsäljarambitioner?

Och nej, inga telefonnummer bytta och därmed inget krystat "hur är det"-sms om ett par dagar. Bara ett gott möte, ett helt vanligt samtal två medborgare emellan, en kall dag i april.

Jag lyssnar på Thåström och saknar. Längtar. Kärlek är för dom som har tur, men det skulle vart du. Oj, varför är jag så sentimental helt plötsligt? Jag hatar det här.

Helgen flög förbi. Fredagen blev inte riktigt som det var tänkt, lördagen sov jag bort och söndagen spenderades med Johannes, Hannah och Skansen. Trevligt indeed. Har dock fått ett par unknown drunken injuries, bland annat kan jag knappt stödja på vänsterbenet för att jag gjort något. Suck. Har iallafall funnit mig en fästman, höhö. Johannes friade till mig utanför Pekås igår. Tror han slog upp förlovningen förut, men ja, ett dygn klarade vi iallafall.

Föreläsning imorgon, och endast 3 dagars fattigdom kvar. Gööööött!

Angående matchen igår så... Ja.. vad kan jag säga? Dålig domarinsats. Det blir extra tydligt om man jämför med detta: http://www.youtube.com/watch?v=ueZP6ifzqMY
Händelsen i klippet ledde till gult kort. "Knuffen" igår till matchstraff. Vart är rättvisan i det? Gais on.

Peace out.

Jaa. Jag skulle kunna skriva om nattens äventyr. Eller om sötastes panik. Fast det känns lite för utlämnande. Vi tar helt enkelt och generaliserar och går in på ett ämne jag finner både intressant och skrattretande: Förhållandefobi.

Ett exempel som hände mig för ett tag sen: Jag är ute och roar mig och byter saliv med en kille som därefter får mitt nummer och vi smsar lite till varandra. Jag frågar om han har lust att komma och kolla på tv med mig ett par dagar efter och han tackar ja. Vi har det jättemysigt och skämtar och gosar och nojsar, men dagen efter är han skitkonstig. Jag smsar honom ett tag senare och frågar vad han pysslar med egentligen. Får som svar att han inte är helt hundra på om han vill vara tillsammans med mig. WHAAAAT?! TILLSAMMANS?! Efter EN date!! Där fick jag kalla kårar och tänkte att näe du, i den här takten är vi gifta nästa vecka så då backade jag istället.

Min fråga är VARFÖR folk måste stressa så? Kan man inte bara ta det chill, umgås och se vart det leder? Det är knappast så att jag vill ta min kudde och tandborste och flytta in efter fem träffar! Dock verkar ju de flesta tro det. Visst, jag kanske låter seriösare än vad jag egentligen är, men tro mig, det är absolut inte så. Det tog en månad innan jag blev tillsammans med mitt ex. Killen innan det fick 15 dejter innan det blev något. Båda gångerna har det varit killen som tagit initiativet dessutom, och frågat MIG om vi ska bli tillsammans. Det borde väl säga något om mig?

Nu kanske det låter som att jag också är förhållandefob men så är det verkligen inte, det är bara det att jag gärna vill lära känna personen innan man faktiskt kallar den för pojk/flickvän. Min erfarenhet är att om man blir tillsammans direkt så håller det inte speciellt länge, och vad är då poängen? Varför gå igenom hela bli-tillsammans-och-göra-slut-processen när man kan dejta istället och upptäcka att man faktiskt inte trivs ihop? Jag väljer att dejta. Det är min grej. Både exklusivt och inte, det är upp till den andre att bestämma.

Tack för mig.

Peace out.

Sitter hemma hos Åkerman som är inne i duschen för tillfället. Jag har tagit över hans dator och spelar Foo Fighters på ett bra mycket bättre högtalarsystem än mitt, kollar livescore och skrattar gott åt att IFK ligger under med 2 mål mot Trelleborg och har dessutom knäckt min första öl för kvällen. Det där var en jättelång och grammatiskt inkorrekt mening, jag ville bara visa på hur lite kreativitet jag faktiskt har.

Ikväll siktar vi på Tempel, och om jag får ett sms som säger "jag kommer inte" kommer jag bli så äckligt besviken. Verkligen. Jag kommer nog gråta lite också. Faktiskt. Jävlar vad jag har längtat.

Idag var jag faktiskt duktig och åkte upp till uni för att plugga. Hade två böcker kvar av vår 12-böckers-lista och tänkte dra igenom dem. Jo visst, heja, upptäckte att kommunikations-boken var tillräckligt intressant för att halva boken skulle ta 4 sidor och resultera i 9 sidor anteckningar. Blir till att ta andra halvan en annan dag. Hinner läsa igenom alla böckerna igen innan tentan dessutom. Om jag börjar nu that is. Två veckor kvar. Ångesten smyger sig på. Tenta av 15 hp är inte kul. Inte någonstans.

Well, jag ger mig på nästa burk jag och väntar på att fru Åkerman ska stiga ut ur duschen så jag kan få lägga på ett lager smink.

Peace out, bros.

Herre herre herre min je. Och Gsus. Och Dsus. Jag har nog aldrig varit såhär uttråkad i hela mitt liv. Aldrig. Eller, iallafall aldrig så sugen på att göra något utan att faktiskt göra något. Det är underbart väder, jag slutade tidigt och är dessutom ledig imorgon. Perfekt! Tror ni någon annan då har samma förutsättningar? ICKE! Alla är jävligt upptagna. Min hjärna fullständigt skriker efter att stimuleras. Efter sällskap. HAAAAALLÅÅÅÅÅÅÅÅ?!
Seriöst. Vad är oddsen liksom?

Inte kan jag underhålla mig själv med att skriva ett inspirerande blogginlägg heller, nähä då. Jag vill vara ute, jag vill röra på mig. Jag vill ligga på en filt i solen eller ta en monsterpromenad eller råna enbenta giraffer men jag vill fan inte göra det SJÄLV! Argh.

Jag slår på stort och skriver ett blogginlägg till, våren till ära! Det spritter i kroppen och blodet rusar omkring som voro det kolsyrat. Hela jag är fylld av vårkänslor och alla är vackra, söta och älskvärda! Jag har en ovana att skicka onödiga sms med det jag råkar tänka på just då, så får ni konstiga, mystiska vår-sms om hur fina ni är så ta åt er för helskotta! Le och njut!

Idag lyssnar jag på Lasse. Jag vill gå hem med dig, fruktansvärt somrig låt. Man känner hur solen, uteserveringar och akustiska gitarrer kryper sig på. Oj oj, snart är vi där folk!

Det är lättare att sätta ord på tankar än känslor. Jag tycks inte lyckas förmedla denna känsla av lycka som fyller mig. Fågelkvitter, varm asfalt, smekande vindar. Förstår ni, folk? Känner ni vad jag känner? Och ja, jag är egoistisk och på tok för glad för att ta hänsyn till pollenallergiker just nu. Detta inlägg är glatt.

Om jag skulle klaga på en endaste sak skulle det vara att min telefon är helt tyst. Helt fullständigt jäkla knäpptyst. Jag vill ha sms. Fuck. Vad i helvete sa jag i lördags egentligen?! Oj oj, bränna broar är kul! Håhå jaja. Well well, what to do? Hungerstrejka tills jag får svar? Nae, jag är hungrig och det drabbar ju faktiskt ingen annan än mig. Skicka räkne-sms som jag gjorde till Josefine för att få henne att komma och parta med oss? (Det tog typ 168 sms innan hon kom, höhö.) Näe, det känns lite för galet till och med för mig. Låta det vara och vänta på att motståndarlaget passar tillbaka bollen? JAPP! Jag sätter mig helt enkelt på arslet och väntar. Fiiiin strategi. Men ja, vad göra liksom? Har man förklarat läget kan man för fan inte göra mer, just wait and see.

Peace out.

Nej, tillägg: Kollade precis gamla blogginlägg. HELVETE! Haha. Fuck fuck fuck. Glad i hågen har jag hävt ur mig hela min tarot-läggning för någon, utan att veta exakt vad jag hade skrivit i bloggen. Haha. Nu vet jag. Fan i helvetet. Falu rödfärg bleknar i jämförelse med mitt ansikte. Oh no's. Fan.

Jag är så fruktansvärt uttråkad. Sitter i biblioteket och väntar på min grupp. Jag var busig och smet en timme i förväg (känner mig lite som en 14åring som skolkar). Höhö. Nej då, jag hade huvudvärk och myror i brallan så jag tänkte att hellre gå ut och röra på mig än att sitta där och se fruktansvärt respektlöst uttråkad ut och kladda i blocket. Flera kände som jag och jag tog rygg på Mondira som skulle till Konsum för att köpa gurka. Vi bestämde oss för att leta efter den perfekta gurkan eftersom denna skulle användas till kondompåträdning inför högstadietjejer. Letandet efter den perfekta gurkan tog dock inte så lång tid eftersom vi enades om att den faktiskt kunde vara lite sned. Hur många realistiska penisar är perfekta liksom?

Fyra minuter i tolv och min basgrupp borde faktiskt dyka upp snart. Endast lite småpill kvar på utredningen men det lär väl ta en timme iallafall.
Funderar över om jag ska gå på läxhjälpen idag eller inte. Vore kul att träffa killarna igen men å andra sidan blir det väl förmodligen åka dit - vänta en kvart - åka hem, eftersom det faktiskt har varit påsklov. Ungdomarna behöver oftast ingen hjälp då. Eventuella läxor har de haft en vecka på sig att kirra.

Lyckan från igår hänger fortfarande i. Fy fan. 2-0 mot Örebro var oväntat, men så jävla vackert!

Nu får fan min grupp komma.

Peace out.

Hur man överlever en skoldag på universitetet när huvudet hotar med sprängdåd:

Snooza, vakna, frukost, smink, borsta tänder, röka, kaffe, röka, hoppa på bussen, chilla, hoppa av bussen, tjöta med kursare, lyssna på föreläsare, kladda i blocket, anteckna, kladda mer i blocket, skicka sms, låtsas lyssna, kladda lite till, dricka kaffe, röka, lyssna på föreläsare, kladda i blocket, tjöta med basgruppen, skicka sms, redovisa, röka, göra färdigt utredningen, skicka sms, röka, hoppa på bussen, chilla, hoppa av bussen, vänta, hoppa på bussen, skicka ett sms, hoppa av bussen, ta trapporna upp, hälsa på katten. Det är vad jag satsar på idag.

2-0. 2-0! Wander. Khalili. TACK!

JAG ORKAR INTE MED DIG OCH DINA JÄVLA DROGER. PALLAR FÖR FAN INTE VARA DIN MORSA NÄR DU ÖVERDOSERAR. FATTAR DU INTE ATT JAG BLIR OROLIG?! DU VET ATT JAG BRYR MIG FÖR MYCKET OCH JAG ORKAR INTE TA ALLT JÄVLA ANSVAR.

I vanliga fall hade jag skrivit om mina djupa tankar nu, eftersom jag var tvungen att promenera hem från torget i förmiddags. Dock hade jag inga djupa tankar idag eftersom hela min tankeverksamhet gick åt till att längta efter en rostad ostmacka. Mjölk fladdrade också förbi i huvudet. Denna underbara, underbara dryck! Jag kom hem efter en promenad i solen och fick min efterlängtade frukost och jädrar vad jag njöt!

Lite djupa tankar hade jag iofs. De handlade dock mest om ångest. Jag har lite skumma sätt att uttrycka mig på ibland och dessutom, för att citera Backyard Babies: "I'm in love when I've been drinking a lot of wine". Helt enkelt: Människor jag är nyfiken på nykter blir jag smällkär i på fyllan. Oj, oj. Jag vill inte ens tänka på vad för skit jag hävde ur mig igår.
Dessutom är jag jobbigast i världen på fyllan, och, får alltid som jag vill. Alltid. Det är bara att vänja sig. :) Men, jag ÄR intresserad och du ÄR sötast. Faktiskt.

Nu har jag fått i mig kaffe och börjar känna mig som en människa igen. Solen skiner och jag funderar på att ta med mig min kissemiss ut en stund. Städningen får vänta till senare.
Började precis le för mig själv eftersom jag kom att tänka på synen som mötte mig imorse. Gick ut i köket för att spana efter glas, så började på måfå öppna lite köksluckor. När jag kom till skafferiet  hittade jag knäckebröd och pulvermos. Bara. I mängder. Jag tyckte detta var roligt så jag började skratta lite. Inifrån vardagsrummet hör jag "vad är det?", och han gav sig inte förrän jag förklarat. Ytterligare en bisarr upplevelse var att komma in på toaletten och upptäcka ett mjölkpaket på handfatet. Vadfan?! Well, nu tänker ni "ehm, jo då så att eh.. humor hörru, verkligen", men man måste helt enkelt se det för att fatta.

Nej, nog med ordbajsande, jag har faktiskt inget vettigt att skriva. Jag avslutar med att säga att jag fullkomligt älskar Kicks-reklamen. Jävlar vad vacker den är.

Peace out.

Idag är det torsdag. Varför har ingen ringt och vill dricka alkohol? Jag är förvånad.

Tågresan kändes snabbare än vanligt. Tiden flög förbi med sällskap av korsord och bok. Givetvis hann jag tänka lite, och idag kretsade tankarna kring det här med förälskelse o.s.v. Jag har absolut ingen aning om varför detta är ett återkommande ämne i mina tankar då jag rätt så ofta kan ha en väldigt cynisk inställning till detta.
Dagens ämne var iallafall första dejten.

Om man nu inte bestämmer redan från början att man ska på en "dejt", hur vet man då att det är det det handlar om? Missförstå mig rätt nu, man kan givetvis ta en kaffe ändå. Jag har dock något behov av att veta innan på något sätt. Är det okej att famla efter personens hand under bordet? Ska jag plocka fram min bästa sida eller kan jag ogenerat pilla navelludd?
Det är nästan ännu svårare när man träffat personen innan och sedan ska umgås. Vilka regler gäller då? Byta saliv på fyllan kan de flesta göra, men om man sedan vill ses nykter, är det underförstått att det rör sig om en dejt då? Och varför, varför i hela friden är det så nervöst att be om en date?! Sist jag gjorde det laddade jag i en kvart och skickade sedan iväg ett fint litet sms där jag frågade om vi skulle ses. Nyktra.
Det tog bara 3 minuter innan svaret kom, men de kändes som en evighet. Det fladdrade i magen, jag darrade i kroppen, fingrarna kändes bortdomnade och jag mådde fysiskt illa. VARFÖR?! Svaret var ju positivt sedan ändå.
Ja, någon kommer känna igen sig här men jag bjuder på den. Jag kan faktiskt det även om jag är jätteblyg till och från :)

Jag lät mamma göra en tarotläggning på mig när jag var hemma, bara för att det är kul, och nu vet jag vad jag ska satsa på. Herrejävlar. Jag är bestämd, envis och får alltid det jag vill ha. I'm going for it.

Peace out, bros and hoes.

"Den som tror att hemma det är där man bor har aldrig vart hos mig..."

Var är hemma? Jag använder termen "åka hem" både när jag åker till Herrljunga och när jag åker till Karlstad. Finns det något som är mer hemma? "Home is where the heart is" påstår de och mitt hjärta är min katt.
Socialt är hemma i Herrljunga. Fysiskt är det Karlstad. Och jag använder nog uttrycket "åka hem" mer när jag ska till Karlstad. Annars ska jag "till Herrljunga" eller "till mamma". Är Karlstad hemma då? 19 år i Herrljunga och 8 månader i Karlstad. Kan Karlstad ändå vara mer hemma? Jag gillade aldrig Herrljunga ändå. Mitt mål var att flytta härifrån.

Well, 11.31 bär det av. Hem. Jag och Uzi ska prova direkttåget idag och hoppas på att det är bekvämt. Vi tycker inte om tåget som går från Öxnered, det skakar för mycket.

Klockan två är jag hemma. Jag har saknat er, mina Karlstadälsklingar. Hör av er så gör vi något.

Peace out.

"He never had a chance
And no one even knew
It was really only you"

Gräset är alltid grönare på andra sidan o.s.v. Däruppe längtar jag ner och härnere längtar jag upp.
Det är väl iofs personer jag saknar. Eller. Person. Kanske.

Idag ska jag åka till Alinge-Texas och hämta mitt schema. Jag håller tummarna för att jag är ledig under Peace and Love. Det vore så fenomenalt att få se NOFX igen. De behåller platsen som bästa liveband. Ojoj...

Jag lyckades hålla mig på fötterna ett par timmar igår när vi åkte inlines och givetvis är jag galet stolt över detta! Nästan-vurpan räknas inte. Dessutom har jag ingen träningsvärk idag. Förväntade mig att gå som en stelbensopererad pensionär som blivit tagen i daimen, men icke, jag mår skitbra! Det är nog dags att lämna över titeln som "världens mest otränade människa"! Astman visade sig inte heller igår. Inlines är nog världens bästa träningsform, alla kategorier. På't igen ikväll kanske?

Vaknade till något alldeles för seriöst imorse. Eftersom jag är så fantastisk på att hantera konflikter o.s.v. ursäktade jag mig och lade sedan benen på ryggen. Inte det bästa sättet kanske men det kändes bra just då.

Jag har inget flow whatsoever. Har insett att man nog borde blogga när man är trött. Eller nåt. Inte när man är rastlös och kaffesugen i varje fall. Ville väl mest dela med mig av saknaden kanske, om ifall att man blir stalkad. Chansen finns ju!

Ha det fint nu, gullungar.

Peace out!

Här är jag. Ensam, övergiven, uttråkad. Jag och herr traulfot skulle åkt inlines men nu mår han illa. Maddafakka! Jag är helt galet sugen på inlines jag. Eller bara nåt hurtigt. Suck.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om den senaste tredagarsfyllan men jag gör ett försök! I torsdags var jag, mamma och moster på Trollabo och käkade galet god påskbuffé. Herrljungas äldre del var ute och drack sig bedrunkna och jag lyckades träffa någon kille som kom från en håla någonstans. Han tyckte att min piercing såg ut som en fiskekrok och jag frågade artigt om han tyckte att brutna näsor var snygga eftersom jag isåfall kunde ge honom en sådan. Han bad om ursäkt så väldigt och förklarade att det inte fanns några piercade människor där han kom ifrån. Lite band, lite dans och sedan stängde det och vi drog hem.
Fredagen började segt p g a en smula bakfylla men sedan blev jag återigen mänsklig och tog en promenad med Josefine. Genom skog och gator gick vi och lyckades hurtigt vara ute i en och en halv timme. Jag övertalade henne att parta lite med mig och sagt och gjort - efter lite uppladdning i dekadensnästet hamnade vi i Herrljungas snyggaste lägenhet som ägs av herr Screwdriver, innan vi trallade vidare till Ida. Det var en galen kväll som innehöll krossade rutor, rugbytacklingar och en däckad Andreas.
Lördagen bjöd på mat hos far, lite kortspel och socialt beteende och sedan dök jag återigen ner bland ölburkarna. Efter galet många försök att få tag på sovplats/skjuts hem lyckades Josefine hitta det och vi bestämde oss för att åka till Borås trots allt. När jag kom hem till henne insåg jag att vi hade 10 minuter på oss innan tåget skulle gå. Jäklar vilken eld i baken vi fick! Vi hann trots allt med tåget och efter att ha blivit lurade och tvingade att gå en halvtimme hamnade vi i Hässleholmen. Underbart första intryck - "har ni inga skottsäkra västar på er?!". Jag körde en överlycklig Tobbe i kundvagn och sedan kom någon på den briljanta idén att "vi kör fruktsallad!". Sagt och gjort - vi avsatte en halvtimme åt denna ädla lek som jag inte kommit i kontakt med sedan förskolan, och folk var oväntat seriösa. Bananer och apelsiner kastade sig över varann i jakt på en sittplats och folk försökte busigt introducera nya sittplatser för att slippa åka ut.
Efter detta tog vi oss in mot stan för att gå på Harrys, vilket vi gav upp ganska fort eftersom ett par av bihangen inte fick komma in. Vi hamnade på Trädgår'n istället men det var ju en jäkla förlust. Vingliga artonåringar och ett gäng killar som kommenterade mig och Josefine när vi stod i baren. Vi tröttnade ganska fort och efter att ha dansat till Don't look back in anger gick vi därifrån. Vakterna frågade förvånat om vi redan skulle gå och Josefine svarar bestämt att "ja, vi vill bespara oss vårat rykte!". Hon hade själv ingen aning om vad hon menade men det lät bra och snart hamnade vi i en jag-kissar-på-mig-rolig-diskussion om att bli besudlade och besadlade. Vi styrde kosan mot Skön bara för att mötas av en sur sambo som sa att folk allt skulle gå därifrån nu. Jahaja, tänkte vi och gick till Herrljungas enda uteställe som givetvis var stängt. När vi hädade genom att kissa på olämpligt ställe ringde Leo och bjöd dit oss för att han inte skulle somna.
Fulla som ägg satte vi oss i köket och spelade Corona (jag som aldrig varit särskilt bra nykter var ännu sämre full) oh lyssnade på radio. Elin och Robban dök upp, och Robban somnade direkt i en fåtölj. Vi vakna fyra personer tog med oss radion inne i sovrummet och lade oss i dubbelsängen. När Samuel och Tööb kom utbröt ett sjujäkla kuddkrig där alla slog på alla och jag försökte brotta ned Leo. Detta fick dock ett abrupt slut då sängen brakade ihop.

På torsdag kommer jag tillbaka till Ktown för er som undrar.

Peace out.

Jag och min telefon. Oskiljaktiga. Som Romeo och Julia, Tristan och Isolde, Ronny och Ragge. Vi hade ett mycket speciellt förhållande som utomstående inte kan förstå. När jag kände mig ensam fanns den alltid där. Min länk till yttervärlden. När jag var glad och full fanns den där, en trogen vän. Den har bott i min ficka riktigt länge. Mitt allra längsta förhållande. Sen, pang, hände det otänkbara.

Vi var på fest igår, jag och min telefon. Vi hetsade varann att dricka och blev redigt på örat bägge två. Vi lade oss för att sova en smula och smekte varann till sömns. När jag sedan blev väckt av en vän fortsatte telefonen att sova, oberörd av omvärlden och kunde därför inte skrika "hallå! här är jag!". Jag gick därifrån den natten, ensam.

När jag vaknade i morse kände jag genast att det var något som fattades. Min kära gamla vän bakfyllan var på plats som vanligt, men min telefon. Min vackra, älskade vän. Jag vred ut och in på fickorna, gick igenom dem med hjärtat hårt bankande. När jag letat igenom fickorna för tredje gången kände jag paniken stiga, och jag fick en klump i halsen. Hur kunde det bli såhär? Hur kunde det hända?

Fan, jag måste gå till Ida och hämta mobiljäveln.