English summer rain
Uppe med tuppen klockan 6, på tåget kl 7, inne på jobbet kl 8... för att upptäcka att de inte fattat att jag är frisk. När jag sjukanmälde mig andra dagen sade jag att jag skulle komma på tisdag (alltså idag), och eftersom jag är så naiv trodde jag att tjejen jag pratade med skulle förstå och anteckna detta. Icke. Jag möts av ett "du skulle friskanmält dig igår" och får så snällt gå de 30 minuterna till stationen och sätta mig på tåget hem igen.
Väl hemma bestämde jag mig, i äkta psycho-stil, för att smyga in hemma hos pojkvän och dunsa ned i hans säng där han så sött låg och sov. Tre timmar senare skulle han till Liseberg med syskon, syskonbarn och mor så jag traskade hem till min egen mami och hoppade i poolen med småtrollen.
När jag sedan satt på min handduk i gräset och torkade och lade patiens kom jag att tänka på en sak. På senare tid har jag sett en gammal skolkompis namn ganska ofta i Alingsås Tidning när jag har jobbat. Varför blir man så fascinerad över att någon man gått förbi i korridoren råkar bli lite känd? Den här personen är duktig inom en sport och lirar bl a i landslaget, men det finns givetvis andra exempel. Hur många har någon gång sagt eller hört något i stil med "hon gick i min klass", "honom kände jag förut", "det där är min gamla musiklärare" ? De flesta.
Vad som är så kittlande med att ha träffat en person som sedan blir känd är det intressanta fenomenet här. De flesta människor är faktiskt okända innan de tappar sitt o och blir - just det - kända.
Jag har tagit upp det här exemplet förr men jag tar det igen: På en fest träffade jag en kille som sa lite (fejkat?) generat att hans bror spelade i ett känt rockband och att han ville att folk skulle lära känna HONOM, inte tjata om hans bror. Jag fick höra namnet på ett känt svenskt band, som vi kan kalla XX, men grejen var den att jag knappt visste vilka det var. Jo, till namnet givetvis, men jag hade aldrig hört en låt i hela mitt liv. Om killen var uppriktigt trött på att folk frågade om hans bror eller om han använde detta för att ragga har jag ingen aning om men var det det sistnämnda misslyckades han fatalt.
Tydligen har våran tant semester t o m den 17 juli, därför har inget kontrakt skådats än så länge. Jag hoppas bara att hon lyckas skicka både kontrakt och inbetalningskort för hyra innan 1 augusti, annars kan det bli en liten smula jobbigt. Lite. Jag har ju faktiskt ingenstans att bo om hon inte skickar kontraktet snart. Mitt liv hänger på ett papper. Kul.
Peace out, vänner.
Väl hemma bestämde jag mig, i äkta psycho-stil, för att smyga in hemma hos pojkvän och dunsa ned i hans säng där han så sött låg och sov. Tre timmar senare skulle han till Liseberg med syskon, syskonbarn och mor så jag traskade hem till min egen mami och hoppade i poolen med småtrollen.
När jag sedan satt på min handduk i gräset och torkade och lade patiens kom jag att tänka på en sak. På senare tid har jag sett en gammal skolkompis namn ganska ofta i Alingsås Tidning när jag har jobbat. Varför blir man så fascinerad över att någon man gått förbi i korridoren råkar bli lite känd? Den här personen är duktig inom en sport och lirar bl a i landslaget, men det finns givetvis andra exempel. Hur många har någon gång sagt eller hört något i stil med "hon gick i min klass", "honom kände jag förut", "det där är min gamla musiklärare" ? De flesta.
Vad som är så kittlande med att ha träffat en person som sedan blir känd är det intressanta fenomenet här. De flesta människor är faktiskt okända innan de tappar sitt o och blir - just det - kända.
Jag har tagit upp det här exemplet förr men jag tar det igen: På en fest träffade jag en kille som sa lite (fejkat?) generat att hans bror spelade i ett känt rockband och att han ville att folk skulle lära känna HONOM, inte tjata om hans bror. Jag fick höra namnet på ett känt svenskt band, som vi kan kalla XX, men grejen var den att jag knappt visste vilka det var. Jo, till namnet givetvis, men jag hade aldrig hört en låt i hela mitt liv. Om killen var uppriktigt trött på att folk frågade om hans bror eller om han använde detta för att ragga har jag ingen aning om men var det det sistnämnda misslyckades han fatalt.
Tydligen har våran tant semester t o m den 17 juli, därför har inget kontrakt skådats än så länge. Jag hoppas bara att hon lyckas skicka både kontrakt och inbetalningskort för hyra innan 1 augusti, annars kan det bli en liten smula jobbigt. Lite. Jag har ju faktiskt ingenstans att bo om hon inte skickar kontraktet snart. Mitt liv hänger på ett papper. Kul.
Peace out, vänner.
Kommentarer
Trackback
