Den vackraste stunden i livet var den när du kom

4 veckor sen vi sågs. Älskling, du finns fortfarande i mitt huvud, i min mage, som kolsyra i blodet. Jag är dålig på att uttrycka vad jag känner, men jag försöker iallafall. Kanske borde rita mig ridandes på en giraff istället.


Jag får en extra inneboende om ett par timmar. Pojken stannar tills imorgon, när hans matte och husse kommer tillbaka från Stockholm. Han och Uzi verkar lite rädda för varann (tilläggas ska att herrn är lika gammal men dubbelt så stor som Uzi) men förhoppningsvis ska vi trivas ihop och inte åsamka någon skador.

Regnet gör mig poetisk som fasen och nuvarande läsningen heter, passande nog, "dikter till tröst". Balladslistan, dikter och socker i massor får försöka tejpa ihop mitt hjärta idag. Och eventuellt lite tvspelande med grabbsen. Vi får se angående det sista med tanke på finbesöket av Nestor. Alvedon för hjärtat hade varit något det; lindrar nervositet och brustna hjärtan due to obesvarad kärlek för att du betett dig som en jävla idiot. Heja. Patent på det?

Som sagt, jag borde för helvete inte skriva nu, för det handlar om samma jävla saker; hjärtat gör en dubbelvolt när ditt nummer är på min display, fjärilarna i magen sätter igång när jag närmar mig skolan (kanske kanske får jag en glimt av dig i gläntan) och jag blir yr av att känna din parfym på någon annan. Fan.

Peace out.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0